Till Monkey Mia
Geraldon
Trött och seg efter en sömlös natt.
Frukost på te och mackor. Vi tar taxi
till biluthyrningen som utyraren bjuder på.Då taxin har stuckit upptäcker jag att
min videokamera är kvarglömd i bilen. Jag
rusar in på kontoret och får tag på en av
tjejerna som på telefon får kontakt med
taxin och efter omk.10 min. kommer bilen
tillbaka med min kamera.
Alla bilar i den storlek vi hade
bokat var upptagna så vi får en stor bil
för samma pris. Vi njuter av komforten
och lyxen då vi ger oss i väg norrut
längst Indiska Oceanen. Färden går genom
ett enformigt och halvöken liknande
natur.På vissa ställen avbryts
enformigheten av enorma boskapsrancher.
På em.innan vi närmar vi oss
staden Geraldon måste vi stanna
för att se dom märkligt förvridna träd
som växer längs marken. Den ständigt
hårda vinden från havet har tvingar
träden att växa längs marken
Strax
innan staden hittar vi ett bra motell
nära stranden där vi stannar. Vi tar en
bilrunda till dom enorma sanddynerna
längs havet. Det blåser kraftigt och
sanden sticker på huden då vi går längs
havet. På kvällen får vi en god middag
på hotellet som har en underbar
solnedgång över havet.
Kalbarri och Shark bay
Upp
tidigt vi har en lång väg framför oss.
Vid lunchtid svänger vi av mot Kalbarri
National Park. 60 mil morr om Perth Mitt
uti ödsligheten. Landskapet är platt och
täckt av snåriga buskar. Till slut
kommer vi fram till en liten semesterort
vid havet med vacker sandstrand nära en
liten flodmynning med några restauranger
enkla hotell och några butiker
till livets nödtorft.
Här äter vi lunch och pustar ut i den
olidliga värmen. Nästan inga turister
här .
Vi vänder och tar in mot
National Parken Kalbarri och får betala
en avgift vid entren. En smal lös grusväg
leder oss in i parken där vi hela tiden
är oroliga över att fastna i sanden. Väl
framme vid en liten parkering leder en
liten stig till en utsiktsplats där vi
får blicka ut över " Naturens Fönster"
som stället kallas.
Utsiken tar nästan andan
ur oss. Det röda och sterila vyn
påminner om en annan planet. En flod
ringlar sig i en djup canon under oss.
Det är olidligt hett det nästan bränner
i huden. Värmen tar hårt på oss och den
lilla promenaden från parkeringen är så
påfrestande att Lilian är nära få
värmeslag. Bilens aircondition är nu
guld värd där kan kyla ned oss och nästa
allt vårt vattenföråd går åt. Lilian
stannar i bilen då vi kommer fram till
nästa utsikt, där en liten stig leder
till en ny fantastisk utsikt.
Vi börjar få ont
om tid. 40 mil till Monkey Mia där vi
tänker övernatta och mata Delfiner. Ett
hägrande dopp i Kalbarri Bay får vänta.
Ställer in farthållaren på 118 Km/tim
något över gällande lagliga hastigheten och nästan somnar in.Vägen går spirakt
genom det platta och ödsliga landskapet.
Bensinen börjar ta slut.
Ingen trafik eller bebyggelse längst
vägen och allt som vittnar om att liv
har existerat här är överkörda Kängurer
Vi vet inte var nästa bensinmack ligger.
Plösligt dyker en upp och vi kan andas
ut,
Vid 18-tiden kommer vi
fram. Motellet vi tänkte bo på ser
ruffigt ut och är dyrt så vi vänder
tillbaka till Denhamn och Shark Bay
någon mil innan. Tursamt får vi tag på
ett fint rum för halva priset.
Lågsäsongen börjar i dag upplyser
receptionisten. 60$/natt mot 120$/natt.
Vi får en god midag med vin och
Tortellini på hotelrestaurangen och
sedan en promenad längst den ruffiga
strandvägen. Lite av vilda västern
karaktär på hus och människor.En
bottleshoop var öppen där vi kunde köpa
några öl och sedan hem till rummet för
TV, dagbok, och kommande dags äventyr.
Shark Bay
Vi var nog dom enda
frukostgästerna på Motellet. Tidigt
kommer vi i väg mot Monkey Mia. Redan då
vi kom fram hade flera turistbussar
lämnat av besökare som redan var nere
vid sranden. En kvinnlig viltvårdare stod
i vattnet styrde och ställde så att alla
hade möjlighet att klappa och mata
delfinerna ur en hink.
Delfinerna
dök upp som på en given signal.
Under en lång stund simmade dom stora
fiskarna runt benen och "hälsade" på
besökarna som stod till knäna i vattnet.
Efter att de hade fått mat och och
blivit klappade
återvände Delfinerna ut mot havet. Den
här uppvisningen upprepades flera gånger
under dagen. Lilian fick mata och klapp
djuren.
Resten av
fm. solade och badade på vi på den fina
sranden i närheten. Fram i mot lunch
blev värmen allt för påfrestande. Vi
äter lunch på en restaurang i närheten.
På tillbakavägen till Shark Bay svängde
vi av till Little Lagoon en liten steril
saltsjö med klarblått vatten och en hårt
packad strandremsa som man kunde köra
bil på. Sedan åter till vårt hotel
i Shrak Bay till tvättstugan
för tvätt och strykning. Skönt att bli
av med smutstvätten.
Sent på em. tar vi en promenad i
närheten längst den ruffiga och blåsiga stranden.Ser
en utflyktsbåt med fisketurister återvända med sin
fångst. Längst stranden ligger en campingplats med
gamla husvagnar där "löst folk" tycks hålla till. På
kvällen njuter vi av en öl på vår balkong och ser en
vacker solnedgång över havet.
Mot Perth
Enkel frukost. Det är
fortfarande mörkt kl.5 på morgonen.
Packar och ger oss i väg på vår100 mils
färd. Jag kör
försiktig i gryningen med take på
Kängurur som pötsligt kan hoppa upp på
vägen. Vi tar en paus vid Shell Beach
utefter vägen där vattnet är så salt att
det inte går att bada. Den enort stora
stranden består av vassa små snäckor som
blandas in i tegelstenar till svala
husväggar. Den enforliga vägen är
bedövande tråkig. Lilian försöker hålla mig
vaken med Vikingarna och Sven Ingvars.
Vid
16-tiden närmar vi oss Perth. Det luktar
rök, vi blir lite oriliga. Himlen är
nästan röd av dom enorma skogsbränderna
som rasar i Perths utkanter. Ständiga
varningar på radion om försiktighet med
eld har tydligen inte hjälpt. Då vi
kommer fram få vi det lite
svårt att hitta rum. Vi hittar till slut
ett motell inte så långt från centrum för
74$ ink frukost. Dyrt men vi var allt
för trötta efter den långa bilfärden för
att säga nej. Svårt att
hitta biluthyraren för att lämna bilen
och änu besvärligare med buss tillbaka.
På kvällen tar vi en
promenad in mot centrum och stöter på en
Svensk restaurang som har
"Svenskt smörgårds bord" Miss Muds hette
stället som hade Dalahästar och Carl
Larson målningar på väggarna. Sillen och
kaffet smakade bäst och sedan helt
utröttade hem i
mörkret.
Vilken
enorm lång dag.
