Efter bestigning av västra
Australiens högsta berg Bluff Knoll och Wave Rock klippbesök ger vi oss
i väg.
Höger eller vänster? Vägen till
höger är asfalterad och går genom bebyggda trakter och är fem mil
längre. Den till vänster är grusväg och går 20 mil genom ”ingenmans
land” . Äventyrslustan tar över. Fulltankade på både vatten och bensin
tar vi till vänster. Efter någon mil delar sig vägen. Enligt vår karta
skall det bara finnas en väg. Vi tar den till vänster då vägriktningen
tycks peka åt rätt håll. Vägen blir allt smalare och dom två hjulspåren
fyllda med mjuk sand blir allt djupare, ett motorstopp skulle vara
ödesdigert. Vår framfart river upp dammoln som tycks hänga kvar i den
heta stillastående luften hur länge som helst. Vi känner oss helt
ensamma då vi inte ha mött eller sett någon civilisation på flera
timmar. Tänk om vi har kört fel?
Lättade över att slippa en kvalfull
död kommer vi till slut fram till den forna guld-grävarstaden
Coolgarie. En spökstad med en pampig järnvägsstation från sekelskiftet
och med en enormt bred gata
i genom. Tanken var att häst och vagn
enkelt skulle kunna vända.
Efter ytterligare någon mil är vi i
guldstaden Kalgoorlie.
Staden liknar en kulisstad från
början av seklet i någon Vilda Västern film. Huvudgatan genom staden är
kantad av låga gamla byggnader från stadens glans tid i slutet av
1800-talet med hotellnamn som Palace hotel, Exchange hotel, Metropol
hotel osv., i dag turistfällor med lättklädda damer i barerna som
försöker återge en bekymmerslös tidsanda då lycksökare från hela världen
samlades här.
Vi hyr in oss på Palace hotell för
60$. Dyrt med tanke på den usla standarden.
Det är fredag och fredagssalvan
skall gå i världens största dagbrottsguldgruva i grannstaden staden
Boulder. Vi skyndar oss dit och får se ett enormt stort hål i naturen.
Såret i jordskorpan är 1,5 km brett och 4,5 km långt och 280 meter
djupt. Lastbilarna ser ut som små myror i jättegropen där guldet
utvinnes genom lakning. Salvan blev en dov knall och så var allt över.
En antiklimax upplevelse (även det en upplevelse), och nu skulle allt
damm efter salvan lägga sig under gruvarbetarnas helgledighet.
I bushen utefter vägen norr om
Kalgoorlie står några rostiga plåtskjul utslängda. Här pågår ett
tärningsspel någon timme i kvällsmörkret som är förbjudet i hela
Australien utom på denna plats. Spelet heter two up och kan ha
jätteinsatser. Tidigare plötsligt rika kunde med ett tärningskast vara
utfattiga. I dag är det nog mest för turistnäringen.
Besöket i ”staden Kanowna” några
mil in i ödsligheten känns beklämmande. Staden som tidigare hade 60,000
inv. är idag helt utplånad. Det enda som vittnar om en tidigare
civilisation är en övervuxen järnvägsperrong och en övergiven kyrkogård.
Några skyltar visar var stadshotell, kyrka, post och skola låg.
Starka känslor kommer fram vid
besöket av den delvis övervuxna kyrkogården där dom flesta
gravstenstecken vittnar om en allt för tidig död . Enorma uppoffringar,
lidanden och utsatthet som människorna här fick utstå i sin jakt på
guld. Klimatet här är nästa omänskligt varmt och endast några enstaka
buskar överlever torkan. I början av seklet fraktades allt vatten på
kamelryggar hela vägen från staden Perth omk.60 mil bort. Vattnet kunde
vara dyrare än guld. Då guldet sinade flyttade invånarna med bolagen
till nya och mer lönsamma guldfält. Nu är marken full av små gropar där
enskilda lycksökare på egen hand gräver i hopp om en oupptäckt
guldskatt.
|
Australiens sydvästra udde. |
