Dag 15.

Sto.Domingo De laCalzada – Belorado 22 km.

Mot Belorado, grått och regnigt och dessutom kallt 6-7 grader bara. Halvvägs börjar det regna och leran blöts upp. Mot em. klarnar det upp. Nu börjar krämporna komma. Lilian har fått en blåsa på hälen och för var dag tas det lite av kroppskrafterna som inte går att kompensera. Vi börjar känna igen våra medvandrare och hälsar glatt då vi återses. Dom flesta vandrarna kommer från Tyskland. Vi träffar en norska som har förskräckliga blåsor på fötterna. Man ser direkt vilka människor som vandrar Caminon, dom har en stel gångstil och nästan skuttar fram och har inga strumpor på fötterna.

Dag 16.

Belorado – San Juan De Ortega 24 km.

Nu en lång etapp 24 km. Tidigt kommer vi i väg. Den första timmen  känner vi oss i god form. I dag skall vi över ett högt pass på 1200 öh. Vädret är vackert och leden är lätt att gå. På slutet blir det drygt som vanligt. Långsammare och långsammare skrider vi fram. Det bränns under fotsulorna då 16 kg. på ryggen tynger ner. Lilian är helt uttröttad då vi kommer fram till San Juan De Ortega där alla sängplatser som vanligt är upptagna. Vi får till slut en madrass som vi lägger på ett kallt stengolv. Lilian hittar några filtar och en snäll österrikare hjälper oss med en extra filt som han har hittat. Vi somnar in helt utmattade med kläder och allt. Det är kallt på natten.

Dag 17.

San Juan De Ortega – Burgos 23 km.

Pilgrimstanten bjuder på kaffe innan vi startar på morgonen. Mot Burgos 23 km. med ett pass på 1100 möh. Leden är lätt att gå. På slutet är det en oändligt lång gata in mot stan, gatan tycks aldrig ta slut. Det är olidligt varmt och nu är vi riktigt trötta. Vi hittar ett enkelt hotell i centrum av stan för nu måste vi vila upp oss. Hitintills har det gått över all förväntan. Vi har hälsan och inga större krämpor förutom att vi börjar känna av tröttheten.

Dag 18.

Burgos.

Sover ut och sedan går vi ut på stan för att hitta ett internetcafe och ett varuhus där dom har kalsonger. Lunch på Burger King och sedan en lång promenad till Pilgrimshemmet en bit utanför stan. Besöker katedralen på hemvägen, vilar på eftermiddagen och på kvällen äter vi en dålig och dyr pilgrimsmiddag .

Dag 19.

Burgos – Hornillos del Camino 19 km.

I väg vid niotiden. Skönt med att ha haft en vilodag. Stan är vacker med sina vackra och skuggande träd längst gatorna.

Vi kommer fram till byn Hornillos del Camina vid 16-tiden där det var fullt, men alla som kommer sent som vi får en madrass på golvet att ligga på. Massor av pilgrimer här och medan vi väntar på restaurangens pilgrimsmiddag, njuter vi av den varma solen och ölen från den lilla baren vid torget. Då restaurangen öppnar får vi äta i omgångar, alla får inte plats och sedan tidigt i säng.

Dag 20.

               Hornillos del Camino - Castrojeriz 19 km.

Alla måste lämna rummet före kl. 8. Redan vid 6-tiden hade dom flesta gått utan frukost. Vädret känns svalt och skönt  på morgonen. Dagens etapp till Castrojeriz är på 19 km. och har en brant backe i början.  Utsikten från toppen av det 900 meter höga berget ut över åkerlandskapet tar nästan andan ur oss. Vi får tag på ett rum ovanpå en bar i Castrojeriz. Rumsbrist som vanligt men det brukar ordna sig om man går runt och frågar. Byn slingrar sig vackert runt en kulle med en gammal borg på toppen och vi strosar runt och njuter av eftermiddagen.

Dag 21.

               Castrojeriz – Fromista 25 km.

En vacker morgon, det är kallt och utefter vägen i utkanten byn har några sovit under bar himmel p.g.a. rumsbrist. En tysk kvinna med två barn och två åsnor sover ofta utomhus. Barnen ser utmärglade ut och lever mest på nötter och frukt. Dagens etapp är på 25 km och går över en ås 1000 möh. Fram på eftermiddagen blir det ohyggligt varmt och när vi kommer fram till dagens mål vid 16-tiden känner jag mig helt slut. Vi har tur som vanligt och får tag på ett bra och billigt rum. Efter en öl och ett glas vin blir jag berusad, mår illa och orkar knappt äta.

Dag 22.

Fromista-Carrion de los Condes 19 km.

Vaknar och känner mig trött. En lång och tråkig raksträcka hela dagen, det är varmt, solen steker och  ingen skugga. Lilian tycker att nu måste jag vila," du går som en gammal gubbe" säger hon. Jag släpar mig fram hela fm. försöker dricka så mycket jag kan, då ja misstänker att jag har drabbas av vätskebrist. På em. känner jag mig piggare och Lilian knatar på med en snitthastighet av 4 km/tim. 

Vid framkomsten har rummen tagit slut som vanligt. Det ordnar sig till slut, vi får ett fembädds rum för samma pris som en dubbelrum, turen håller i sig. Tråkig by men nu känner jag mig bättre. Nu börjar krämporna på pilgrimerna märkas. Många går stelbenta och  haltande, och en del har givit upp. Många nya har kommit till den sista tiden,  dom flesta delar upp el Caminon på flera år. Mängder av nationaliteter har vi träffat och en fransk kvinna hade skrivit upp 21 nationaliteter. Vi blev nr 22. Mycket få svenskar och vi är nog dom enda hittills i år tror vi.

              Dag 23.

               Carrion de los Condes – Terradillos de Templarios 25 km.

Kom i väg före 7 utan frukost. Det är mörkt kallt grått och ruggit. Vi går fort för att hålla värmen. En lång etapp på 37 km. som vi måste dela på. Landskapet är platt och enformigt och tar hårt på mina fötter. Leden går mest spikrakt fram igenom enorma åkerfält. Vinden i ryggen skjuter på och det känns bra att gå. Jag kan ha jackan på utan att svettas. Vid tretiden kommer vi fram till en liten by med ett  pilgrimshem där vi får sängar med kudde och filt. På kvällen äter vi vandrare middag tillsammans och har en trevlig gemenskap. Ett franskt par vid vårt bord berättade att de hade gått leden elva gånger. Under årets vandring hade dom träffat 25 vandrare från olika nationer.  Några medvandrare har vi inte träffat på veckor och plötsligt dyker dom upp här. Vi sov sådär, inte så mycket snarkningar den här natten. 

Dag 24.

Terradillos de Templarios – Sahagun 13 km.

Fint vandrarväder. Lilian har problem med sin häl. Tidigt på dagen kommer vi fram till Sahaun och beslutade oss för att stanna. Vi vill vila ut lite då vi har sovit dåligt den sista natten. Ont om billiga rum här, så vi får godta priset 45 euro för ett rum med frukost. Strosar runt i den lilla mysiga staden på em. och riktigt njuter av tillvaron. Entrecote med sallad och vin för 34 euro smakade mums och som avslutning på dagen en stor gingrogg  på en mörk bar.

Dag 25.

Sahagun – El Burgo Raneros 18 km.

Fint vandrarväder men kallt på morgonen som vanligt. Lilians häl ser bra ut binder om med elastisk binda och två tunna sockor. Vi kommer fram tidigt till den lilla byn El.Burgo, en nästan helt öde by utslängd på slätten. Här har tiden stannat. Vi har tur som vanligt och får ett litet eget rum i ett eget hus i närheten av pilgrimsrefugen. Resten av dan blir mest samvaro över en öl med pilgrimer. Vid den gemensamma middagen på kvällen underhåller ett franskt vandrargäng med stämsång och trevlig gemenskap. Vi vandrare blir som en stor familj som skiljs och träffas på olika ställen.

Dag 26.

El Burgo Raneros – Mansilla de las Mulas 19 km.

Vi är nog dom sista som lämnar byn denna dag. Vi har legat och frusit på rummet hela natten. Landskapet är helt platt och leden följer landsvägen nästan hela tiden och är kantad av popel var tionde meter. Lilians sår på foten ser ut att  läkas och hon går med god fart. Vädret är lagomt varmt. Tidigt kommer vi fram och får tag på ett rum ovanpå en bar då alla billiga rum är upptagna. En gindrink på en skum bar får avsluta dagen.

 Dag 27.

Mansilla de las Mulas – Leon 17 km.

Svart kaffe till frukost och en halv crossant på spanskt vis och så ger vi oss i väg sent som vanligt. Landskapet börjar nu bli mer kuperat. Ledmarkningen har på vissa sträckor försvunnit så vi får irra omkring lite innan vi kommer rätt. Vid tvåtiden kommer vi fram till pilgrimshemmet i Leon där vi blir hänvisade till ett hotellrum i centrum för ett bra pris. Rummet har en stor terass med en hänförande utsikt över den gamla bebyggelsen där vi kan hänga upp och torka våra tvättade kläder. Staden Leon är en fantastisk stad med massor gatubarer och vackra hus. Vid middagen på kvällen svimmar jag och kräks upp all mat. Som tur var fanns det inga gäster där vi åt. Jag mådde jättedåligt och var helt slut i kroppen. Lilian blev förskräckt och trodde jag skulle dö. Jag såg så konstig ut sa hon. Överansträngning eller saltbrist? Något var det.

Dag 28.

Leon.

Mår ganska bra på morgonen och äter en riktig frukost på lyxhotellet över gatan. Vi har beslutat oss att stanna här tre nätter för att vila. På apoteket har vi vägt oss och Lilian har gått ner 3 kg. och jag 5 kg. I övrigt så bara njuter vi av vilan och strosar omkring i värmen och försöker äta upp oss. På kvällen har vi en trevlig middag på en enkel uteservering på det medeltida torget i den gamla stadsdelen tillsammans med våra pilgrimsvänner en ung danska, en kroatisk ung grabb och en kanadensare.

Dag 29.

Leon.

Sitter på ett stökigt internetcafe och mailar. Ringer pojkarna och allt verkar vara bra där hemma. Det är ett herrans liv här på kafét, och nu tänker vi vila resten av dan i värmen och bara njuta av den vackra staden. På kvällen kom det ett riktigt oväder med åska och regn.

Dag 30.

Leon – Villadangos del Paramo 22 km.

Vi kom i väg tidigt vid sjutiden. Det känns skönt att få komma ut på vägarna igen. Fram på dagen blir det mycket varmt så den sista biten” släpar” vi oss med stor möda fram. Vid 13-tiden kommer vi fram och får en säng på pelegrinoset i byn. Få vandrare stannade här så det är tyst och lugnt på förläggningen. Tvättar och ser oss omkring i den ganska trista byn. På kvällen äter vi en jättegod middag till ett gott vin på byns bodega. 

Dag 31.

Villadangos del Paramo -  Astorga  26 km.

Vi kom i väg före 7. Svalt och skönt väder efter nattens regn. Leden går i långtråkiga och fula sträckor vid sidan om stora bilvägen mot Astorga. Halvvägs  svänger leden av  efter den gamla och vackra byn Hospital de Orbigo med den berömda bron från romartiden över floden Orbigo. Leden går sedan över ett vackert och böljande landskap.

Sent kommer vi fram slutkörda och hittar ett enkelt rum ovanpå en bar. Strosade runt på stan, passar på att stämpla våra pass i katedralen och tar en öl på det vackra torget med våra vandrarvänner. Gaudi palatset The Bishop`s Palace var stängt så det får vi ta en annan gång.

Back

Home