Vår trevlige taxichaufför kör upp till vårt
förbokade Dohwe Palac hotell i centrum av stenstaden. Han
frågar när han kan hämta oss vid vår hemresa. Vi svarar att
vi inte har bokat någon flight åter till Nairobi. Av svaret
blir han nästan oförskämd och undrar hur dumma vi kunde vara
att inte ha bokat vår återresa. Det skulle kanske bli stora
svårigheter för oss att få lämna ön. Vi blir smått
uppskrämda av svaret. Tänk om vi inte får något flyg till
vår flight som går från Nairobi den 7 mars. Han lovar att
möta oss i foajén nästa morgon och försöka ordna upp vårt
problem.
Vi installerar oss på vårt hotell som
påminner oss om en svunnen tid. Hotellets antika inredning
från förra seklet har fått vara kvar, och jag får en kännsla
av att bo i ett museúm.
I närheten av vårt hotell hittar jag en
muslimsk resebyrå, där jag utan problem kan boka ett flyg
till Nairobi kvällen innan avresan till Sverige.
(Taxichauffören blev nog besviken på oss då han såg en
kommande inkomst försvinna.)
Zanzibar är en ö utanför Tanzanias östra
kust som i slutet av 1800-talet under några år var ett tyskt
protektorat, fram till 1963 tillhörde Zanzibar
Storbritannien. Under en kort tids självständighet styrdes
ön av en Sultan som 1964 avsattes och samma år förenades ön
med Tanzania
I
min tidiga ungdom drömmde jag mig bort över kartbilder i min
skolatlas, där var namnen Bali och Zanzibar mina drömmars
Shanglira. Då jag senare i livet haft möjlighet att få
besöka platserna i verkligheten har paradisdrömmarna
bleknat. Det finns inget paradis på vår planet. Paradiset
har du inom dig oavsett var du besöker och bor.
Redan strax före vår landning sprack
min illusion om paradiset. Rostiga plåttak på små ruffiga
hus tätt sammanpackade i all oändlighet.
Något besvikna ger vi oss ut bland trängseln
och avgaserna i stenstaden Zanzibar som är med på FN
världsarvs lista. Nere vid stranden hittar vi en restaurang
med bord och stolar i sanden där vi får njuta av en god
middag medan solen går ner i havet och en Dhow sakta drar
förbi i solnedgången. (Förmodligen arrangerat) Nästan som i
”Paradiset”
Nästa dag bokar vi hela veckan med logi,
transporter och flyg hos muslimerna.
Paje Ndame Village på östkusten blev vårt
första uppehåll. Annläggningen drives av ett svenskt par som
serverar god mat i sin restaurang. Vi bor trevligt i små
bungalow som vaktas av högresta unga massajer som driver
omkring och spelar tärningsspel hela dagarna. De har även en
liten bar bland husen.
Stranden är fin på eftermiddagarna vid
högvatten. Den grunda stranden torrläggs under lågvatten och
vattnet försvinner långt bort i fjärran. Ortsbefolkningen
har små ”trädgårdar” i vattnet där dom odlar tång och vid
lågvatten kommer kvinnorna till sina lotter och står
till midjan i vattnet nästan en hel dag för att skörda och
plantera. Tången torkas sedan och säljes till japaner som en
stor delikatess.
Här stannar
vi två nätter och sedan med
taxi över till vårt förbokade Sunset Bungalows på Zanzibars nordöstra sida. Här är havet lugnare och dom kritvita stränderna nästan
osannolika, med solnedgångar som vanligt i tropikerna helt
sagolikt vackra.
Det är ganska lite turister här och tur är det då vi
nästan måste "slåss" om dom få solstolar med parasoll. Solen steker och
det blir nästan olidligt varmt under dagen. Stället är ganska dyrt och
maten så där. Massaj konstnärerna ställer ut sina konstverk längst
stranden i hopp om att någon rik tysk vill köpa. Som granne har
vi ett stort tyskt semesterhotell med en lyxig restaurang på pålar i
havet.
Efter två nätter hämtar oss vår taxi och vi lämnar Zanzibar utan
större saknad.
Mats och Lilian