Paje Ndame    

 

   

 

 

 

 

 

  

   Dagens tång skörd

 

 

 

 

 

 

 

Ved kuggning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Index

 

 

 

 

 

 

 

Zanzibar.

 

 

 

Middag på stranden i staden Zanzibar.

 

 

  Vår trevlige taxichaufför kör upp till vårt förbokade Dohwe Palac hotell i centrum av stenstaden. Han frågar när han kan hämta oss vid vår hemresa. Vi svarar att vi inte har bokat någon flight åter till Nairobi. Av svaret blir han nästan oförskämd och undrar hur dumma vi kunde vara att inte ha bokat vår återresa. Det skulle kanske bli stora svårigheter för oss att få lämna ön. Vi blir smått uppskrämda av svaret. Tänk om vi inte får något flyg till vår flight som går från Nairobi den 7 mars. Han lovar att möta oss i foajén nästa morgon och försöka ordna upp vårt problem.

Vi installerar oss på vårt hotell som påminner oss om en svunnen tid. Hotellets antika inredning från förra seklet har fått vara kvar, och jag får en kännsla av att bo i ett museúm.

I närheten av vårt hotell hittar jag en muslimsk resebyrå, där jag utan problem kan boka ett flyg till Nairobi kvällen innan avresan till Sverige. (Taxichauffören blev nog besviken på oss då han såg en kommande inkomst försvinna.)

Zanzibar är en ö utanför Tanzanias östra kust som i slutet av 1800-talet under några år var ett tyskt protektorat, fram till 1963 tillhörde Zanzibar Storbritannien. Under en kort tids självständighet styrdes ön av en Sultan som 1964 avsattes och samma år förenades ön med Tanzania

I min tidiga ungdom drömmde jag mig bort över kartbilder i min skolatlas, där var namnen Bali och Zanzibar mina drömmars Shanglira. Då jag senare i livet haft möjlighet att få besöka platserna i verkligheten har paradisdrömmarna bleknat. Det finns inget paradis på vår planet. Paradiset har du inom dig oavsett var du besöker och bor.

Redan strax  före vår landning sprack min illusion om paradiset. Rostiga plåttak på små ruffiga hus tätt sammanpackade i all oändlighet.

Något besvikna ger vi oss ut bland trängseln och avgaserna i stenstaden Zanzibar som är med på FN världsarvs lista. Nere vid stranden hittar vi en restaurang med bord och stolar i sanden där vi får njuta av en god middag medan solen går ner i havet och en Dhow sakta drar förbi i solnedgången. (Förmodligen arrangerat) Nästan som i ”Paradiset”

Nästa dag bokar vi hela veckan med logi, transporter och flyg hos muslimerna.

Paje Ndame Village på östkusten blev vårt första uppehåll. Annläggningen drives av ett svenskt par som serverar god mat i sin restaurang. Vi bor trevligt i små bungalow som vaktas av högresta unga massajer som driver omkring och spelar tärningsspel hela dagarna. De har även en liten bar bland husen.

Stranden är fin på eftermiddagarna vid högvatten. Den grunda stranden torrläggs under lågvatten och vattnet försvinner långt bort i fjärran. Ortsbefolkningen har små ”trädgårdar” i vattnet där dom odlar tång och vid lågvatten kommer kvinnorna till sina lotter och  står till midjan i vattnet nästan en hel dag för att skörda och plantera. Tången torkas sedan och säljes till japaner som en stor delikatess.

 

 

Tångträdgård

             

Här stannar vi två nätter och sedan med taxi över till vårt förbokade Sunset Bungalows på Zanzibars nordöstra sida. Här är havet lugnare och dom kritvita stränderna nästan osannolika, med solnedgångar som vanligt i tropikerna helt sagolikt vackra.

Det är ganska lite turister här och tur är det då vi nästan måste "slåss" om dom få solstolar med parasoll. Solen steker och det blir nästan olidligt varmt under dagen. Stället är ganska dyrt och maten så där. Massaj konstnärerna ställer ut sina konstverk längst stranden i hopp om att någon rik tysk vill köpa. Som granne har vi ett stort tyskt semesterhotell med en lyxig restaurang på pålar i havet.

Efter två nätter hämtar oss vår taxi och vi lämnar Zanzibar utan större saknad.

 

Mats och Lilian