Dag 39.

Sarria

I dag vilar vi. Lilians mage är helt i olag. Hon ligger kvar på rummet vi har hyrt för 14 euro natten. Ett bra rum. Jag köper medicin på apoteket och får stränga order om att nu är det bara vatten och vila som gäller för Lilian.

Dag 40.

Sarria –Portomarin 22km.

Natten för Lilian har gått bra, hon har sovit utan toabesök och mår ganska bra då vi startar på morgonen. Jag har varit lite orolig då hon har lite feber och värk fortfarande. Dagens etapp är lätt och redan vid 15-tiden är vi framme i Portomarin och kan vila ut på hotellet. Byn som har återuppbyggts efter att den gamla har blivit dränkt av den stora vattenreservaren.                                                                                                 Det är en riktigt vacker kväll och utsikten mot bron över vattenreservaren är bedövande vacker och maten god.

Dag 41.

Portomarin – Palas de Rei 24km.

Dagen börgar med en hiskligt lång backe och sedan en lika lång till. Det blir varmt på em. och Lilian känner av sin vänstra ljumske som hugger till i bland.

Nu ser alla pilgrimer som har varit med från början slitna ut. Dom flesta som övernattar på pilgrimshemmen lider av sömnbrist. Vi är ett slitet gäng som mödosamt släpar sig mycket sakta uppför backarna. "Fuskande" Spanjorer går utan packning och hälsar mycket hurtigt då dom nästan springer om oss, de har dessutom följebil. ”Vi hatar dom”. Det finns dom som tar bussen sägs det. Den sista biten blir en pina i värmen som vanligt. Lilian knallar på riktigt bra i dag.                                                                     Vi hyr ett bra och billigt rum då vi kommer fram till Palas de Rei och äter en god meny hos hotellets tanter. Vid middagen har vi en riktigt trevlig kväll med en något underlig och”galen” professor i ekonomi från USA. Vi hade inte sett honom tidigare under vår vandring. Lite senare en riktig överraskning, det kom två trötta äldre pilgrimsvandrardamer från Sverige in på restaurangen och vi hade en riktigt trevlig kväll.

Dag 42.

Palas de Rei – Arzua 29 km.

Kommer tidigt i väg, vädret är grått som vanligt på mornarna. Lilian känner sig ganska bra i magen. Det går fort i dag, snitt 4km./tim, vid lunchtid har vi gått mer en 2/3 av dagens etapp. I staden  Melide äter vi bläckfisk till grumligt rått kallt vitt vin serverad i en skål till lunch. En ovanlig smakupplevelse och att se alla dessa bläckfiskar koka i en jättestor gryta med en tjutande brännare under. I den här staden är bläckfiskätandet i Pulpurian en gammal tradition. Vid 17-tiden  kommer vi fram till Arzua där vi hyr ett billigt rum på ett pensionat. Arzua var verkligen inget höjdarställe.

Dag 43.

Arzua – Arca 20km.

Vi kom i väg sent. Jag var på dåligt humör. Leden går vackert i genom Eukalytusskogar, som skuggar bra i värmen. Bara 20 km i dag och inte så tunga backar. Lilian har fått tillbaka en släng av sin magsjuka. Fram på  dagen känns det tungt i hela kroppen. Orken tar plötsligt slut då vi turligt hittar ett enkelt hotell nära byn Arca.

Gud vad skönt nu hade vi bara 19km. kvar till Santiago.

Dag 44.

 Arca – Santiago de Compostela 19km.

Lilian inte bra i magen. I dag var det bara  två långa backar och sedan nästan framme. Vid lunchtid kunde vi skymta målet i fjärran. Fram på dagen blir det varmt och drygt som vanligt.                                                                                                                 Vid 2-tiden kommer vi fram till Katedralen i Santiago. Nu var vandring slut. En obeskrivlig tillfredsställelse sköljer över oss. Vi hade klarat vandringen .

Många vi hade träffat under vår vandring gratulerade, för vi hade nog sett ganska trötta ut vid många tillfällen. I bland blev det mycket rörande möten då vi inte hade setts på flera veckor. Vi hade ju alla samma erfarenheter och upplevt samma  strapatser i många veckor och nu var vi i mål. Dom flesta  liksom vi trodde nog  inte nog riktigt att vi skulle klara det.

 Dag 45.

Santiago de Compostela

Samling i den mäktiga katedralen för tusentals pilgrimer och anhöriga, som har anlänt dom sista dagarna och alla tar vi varandra i hand. Det är mycket rörande och rökelsekaret brinner och svänger i genom hela kyrkorummet. En oförglömlig samhörighet uppstår med alla pilgrimer och vi känner oss som om vi hade slutfört något stort.

Resten av dagen går vi bara runt och njuter av den gamla staden med sina många restauranger. I bland träffar vi någon vandrare som har stannat kvar och vi får en trevlig pratstund.

Dag 46.

              Med buss till staden Nya vid Atlantkusten

    Jag vill se havet som många av el Caminons vandrare under historien hade drömt om