Sydafrika
Vårt plan nuddar plåttaken över det oändligt
stora kåkgettot runt flygplatsen. Det är den 30 december och högsommar.
Med min sambo Lilian har vi lämnat vintern på norra halvklotet efter
nära ett dygns resande. Vi känner oss lite uppskakade av innehållet i
flygbladet som vi hade fått på flygplatsen i Johannesburg där dom varnar oss
för den höga brottsligheten i landet.
Efter några dagars nyårsfirande i Kapstaden hyr vi
en bil och ger oss i väg mot Goda Hopps udden. Vänstertrafik och fri
fart känns ovant. Biluthyraren hade varnat oss att inte stanna för okända utefter vägarna
och det
känns lite skakigt.
I närheten av Goda Hopps udden blir vi stoppade av en
babianflock som har samlats på vägen, dom mest försigkomna hoppar upp
på biltaket, sticker in sin långa armar genom sidorutorna och försöker
grabba tag i allt löst de kan komma åt. "Var det de här som flygbladet hade
varnat oss för?"
Uppskakade av "överfallen" dränker vi upplevelserna
på vingårdarna runt staden Stellenbosch.
Vi märker ganska snart att det är billigt och lätt
att få rum, maten är god och människorna vänliga. Kustvägen upp mot
Port Eliszabeth är bitvis mycket vacker, det är grönt och frodigt längst
hela kusten, bara några km. inåt landet är landskapet kalt och kargt. Centralorten Knysna utefter Garden Road är med sina vackra omgivningar en riktig
turistfälla, där vi efter en del besvär lyckats få ett enkelt rum då
nästan allt var fullbokat.
Utefter
vägen in mot flygplatsen i Port Elizabeth står det mängder av
arbetslösa unga män i flera km.och demonstrerar. Det känns tungt att se
och vi undrar hur länge dom har tålamod att bara demonstrera? Det känns
skönt att få lämna bilen och hetsen på vägarna och ta flyget till
Durban.
Efter några dagars vila i det varma och fuktiga
Durban hyr vi bil och fortsätter genom ett grönt böljande landskap
inåt landet mot Drakens bergen och Np.
Cathedral Peak. Folket här är
fattigt och bor i enkla hyddor i små byar. Så fort vi stannar utefter
vägen kommer tiggande barn springande från ingenstans. Naturen i
Nationalparken Cathedral Peak nära gränsen mot Lesoto bjuder oss på
oförglömliga och storslagna naturscenerier.
Vår resa fortsätter genom Boerland norrut till
naturreservatet Itala, en jättestor dal med mängder av djur. Det känns
som om vi hade kommit till Edens lustgård. Efter att ha bokat in oss på
lodgen tar vi en biltur på egen hand. Plötsligt står en Noshörning med
en liten unge några meter framför oss. Med darrande hand försöker jag
få i gång videokameran. Noshörningen står stilla och bara glor på
oss. Mitt hjärta bultar, tänker den gå till anfall? Fumlar med
växelspaken men hittar inte backen, så vänder den plötsligt och
fortsätter in i bushen.
Swaziland
En arrogant tjänsteman vid gränsen till Swaziland
behandlar oss nedlåtande och godkänner på nåder vårt besök i landet.
Utefter vägen genom landet ser vi riktig missär. Människorna bor i
fallfärdiga rishyddor, och så fort vi stannar blir vi överfallna av
tiggande barn.
Regn och åter regn, National Parken Milwane känns
som ett grönt fuktigt helvete. Vi får övernatta i en mörk fuktig hydda
i närheten av ett sumpigt vattenhål där några orörliga flodhäst öron
sticker upp över vattenytan. I ett stort träd har en fågelkoloni
slagit sig ner och med sin avföring färgat trädet nästan helt vitt och
det luktar sump. Personalen på campen verkar inte vara särskilt
turistvänliga. Ett medelålders par från Schweiz som har bilat genom
Afrika har ofrivilligt hamnat här i väntan på en reservdel till sin
trasiga bil. Kvinnan pimplar vin och deprimerat ragglar omkring med en
vinflaska i handen.
Över en lägereld i mitten av campen hänger en gris
på spett som hennes man ofrivilligt vaktar. Han upptäckte att ingen
brydde sig om grillningen och för att rädda middagsmaten känt sig
tvungen att vända på spettet och nu var han fast. En Vårtsvinshanne
går lös på campen och gör hotfulla närmanden mot Lilian tills en camp vakt bryskt kör i väg djuret med en lång käpp.
På kvällen vid
lägerelden uppträder en lokal dansgrupp och vi får en känsla av det
riktiga Afrika.
Att återvända till Sydafrika känns nästan som att
återfå friheten. Vi hade känt oss utlämnade och av en viss laglöshet
under hela vistelsen.
Färden går vidare längst Blyde River Cayon där vi
får en svindlande vy från "Guds fönster" 1000möh. långt in
mot Kruger Park
Mitt på dagen checkar vi in
till Kruger Park och får dom
nödvändiga instruktionerna om hur vi skall bete oss samt att våra
övernattningsbokningar blivit bekräftade och vägkartor. Nu ett nytt
äventyr. Vi kör omkring i parken under fyra dagar från tidig morgon till
sen kväll och ser mängder av djur. Vi tar oss runt i vår bil helt på
egen hand och känner oss som dom första "upptäckarna" En av
dom mer spännande upplevelserna var mötet med buffelhjorden en tidig
morgon. Att möta dom enormt kraftfulla djuren med sina stora horn på
vägen bara några tiotal meter framför vår bil får oss att plötsligt
tänka på cargo flyg hem.
Som avslutning på vår Afrikaresa besöker vi
jättestaden Johannesburg. Vi hade förberett oss noggrant för att inte villa bort
oss. Vi hittar Calton In
conplexet i centrum där vi parkerar. Som final på Sydafrika resan besöker vi toppen
av skyskrapan Top of Afrika 50 våningar upp.
Den händelse som sedan följer är uppskakande. Då
vi lämnar Caltonskapan för att ta en promenad på stan dyker en liten
grönklädd man med walkie-talkie upp och erbjuder oss skydd. Vi tackar
och han hänger på som en igel. Han förbjuder oss gå på vissa gator
med varningar om att vi kan bli rånade. En bit upp på affärsgatan får
vi ytterligare en livvakt i hälarna, trotsigt viker vi av in på en av
dom "farliga" gatorna. Strax dyker en motorpolis fram och
förhör oss vart vi är på väg och hur länge vi tänker stanna i stan?
Vi inser ganska snabbt att det är bäst att lämna Johannesburg.
Händelsen ger en god uppfattning om situationen i Sydafrika. Enorma
klasskillnader ,arbetslöshet och hat. Vi hade haft ögonen på oss och
det fick inte hända en turist något före omröstningen till OS
misstänkte vi.
I övrigt var folket mycket vänliga och hjälpsamma
på alla sätt. Det är välordnat och lätt att resa runt i landet. Vi
hoppas att få återvända till dom välordnade Naturreservaten trots den
uppskakande upplevelsen sista dagen .
Mats och Lilian
