På egen hand
till St.Catherin.
Plötsligt helt
överraskande dyker vägspärren upp i öknen, mängder av
oljefat tycks helt spärra vägen. Poliserna och
soldaterna vid vägspärren är vänliga. De kollar noggrant
våra pass och frågar vart vi är på väg, samt det kort på
arabiska som vi hade fått av biluthyraren. Sedan vinkar
de av oss och vi får fortsätta.
Vi hade trotsat
resebyråns bestämda råd att det inte är lämpligt för oss
västerlänningar att hyra bil då det kunde uppstå
problem? Resebyråernas egna turer måste alltid ha en
Egyptisk guide med på sina utflykter. Lockelsen att
upptäcka på egenhand hade varit starkare. Vägen mot
staden Dahab är i fint skick och det är nästan ingen
trafik. Det går upp för oss att vi är nog en av dom få
civila fordon här. Den sterila öknen är med alla nyanser
från mörkt brunt till just bege påminner om en ödslig
planet helt utan växlighet. Det är fascinerande och
mycket vackert att färdas mellan dom höga öken bergen.
Efter fyra
vägspärrar är vi framme i staden Dahab där vårt mål är
att få dyka och snorkla i The Blue Hole. Den sista
vägstumpen fram till hålet är nästan oframkomlig med en
vanlig bil. Intresset av att bygga en bilväg väg är dock
obefintlig då uthyrning av kameltransport den sista
biten ger många arbetstillfällen till ortsbefolkningen.
The Blue Hole
var för mig en liten besvikelse. Förvisso fanns det gott
om småfisk och vackra koraller men dom stora fiskarna
lyste med sin frånvaro. Det är trots allt en häftig
upplevelse att få glida ut över ett bråddjup på nära 200 m. och
få en känslan av att sväva i rymden.
Vår resa
fortsätter sedan västerut in i öknen mot St. Catherin. Det
snustorra och storslagna landskapet skiftar från bege
till mörkt brunt och här och var ett ensamt Aukasia
träd. Här bor Beduinerna i gråa små hus och vad dom
lever av är för mig en gåta.
Hotellet i byn
St. Catherin är billigt. Dubbelrum med middag och
frukost för omk. 200:- . På natten sover vi gott i den
kyliga bergsluften.
Tidigt på fm.
nästa dag
har mängder av turistbussar invaderat parkeringen vid
Klostret Sant Chaterin . Klostret är bland världens
äldsta och härstammar från 600-talet. Redan på 200-talet
vallfärdade kristna pilgrimer till platsen som
förknippats med Moses och Israels folks uttåg ur
Egypten. Moses brinnande buske som finns inne på
klosterområdet anses vara en avläggare från den
riktiga busken är kraftigt deformerad av besökare som
har nypit en bit av den. Den överdådigt smyckade
klosterkyrkan och de sevärda Ikonerna i kloster museet
är en skatt för den kristna religionen. Bara vissa delar
av klostret är öppet för besökare.
Fram på dagen
beslutar vi oss för att ta kamelstigen som börjar här upp på
berget Gebel Mosa (Mt.Sinai) som är Egyptens näst högsta
berg 2285 möh. Det blir en ganska jobbig promenad där
de sista 700 trappstegen nästan tar musten ur våra
otränade ben. Som tur är finns det med jämna mellanrum
små Beduinserveringar där vi kan stilla vårt
energibehov. Väl på toppen, där enligt bibeln Moses tog
emot stentavlorna med tio guds bud från gud, möts vi av
ett litet kapell och av en hänförande utsikt över södra
Sinais bergiga landskap. Tillsammans med några turister,
som har tagit sig upp under dagtid, pustar vi ut i den
kalla Januari blåsten. Många turister befolkar toppen
under tidig morgon och vid solnedgång för att uppleva
bibelns berättelser i soluppgången. Det lilla kapellet
som har byggts på toppen är endast öppet under
förmiddagen och något skydd för den kalla blåsten kan
vi inte få där.
I skymningen
är vi åter i St. Catherin och färden i genom öknen till
Sharm el Sheikh blir en mardröm i mörkret. Egyptiska
bilförare tänder ogärna fordonets belysning.
Vi kom
hem till slut efter en oförglömlig utflykt.
Hem
Index
