Vy från Lake  Manyara Hotel

Solnedgång i Seronera Wildlife      Lodge

Afrikansk fiskörn

Fast i gyttjan

Bekvämt

Rastplatsen i Ngorongoro  kratern

Solande Lejon

Mats och Lilian på Ngorongoro Wildlife Lodge

Masaj hövding

 

Tarangire Tält Lodge

 

Baobaträd

 

Trött Lejon

 

 

 

Serengeti.

 

Vår buss har kört fast. Busschauffören gasar i panik så bussen gräver sig allt djupare ner i sanden. Samtliga passagerare i vår mer än fullpackade buss får stiga av. Det blåser och förbipasserande fordon river upp damm så vi får svårt att andas. Tillsammans med förenade krafter lyckas vi till slut få loss vår buss som sedan tar en omväg förbi sandfållan.

Denna incident speglar huvudvägens urusla standard mellan Nairobi och Arusha i Tanzania.

Busschauffören kör oss fram till vårt förbokade Impala Hotell, där vi får ett bra rum med utsikt över poolområdet. Vi hade köpt en Safari i Tanzania av Anderson´s African Adventures Ltd. och härifrån går dom flesta safariturerna till Serengeti.

 Följande morgon efter frukost väntar vår guide vid sin bil utanför receptionen. Det visar sig att vi får både ha bil och guide för oss själva. Vår guide Christian kör oss först till en butik där vi köper lunchboxar till dagens picknick och bunkrar vatten för en hel vecka som vi förvarar i bilens isbox.

Dagens safari går till Lake Manyara National Park. Parken ligger vackert till vid en sodasjö, där vi ser lejon för första gången på nära håll. Vi fortsätter vidare till parkens södra del där hett vatten bubblar upp ur jorden.

Vi övernattar på  Lake Manyara Hotel som ligger vackert till med en hänförande utsikt över parken och sjön. Ölen smakar gudomligt vid poolen och middagen med lokal underhållning förgyller vår första safaridag. Jag vaknar under natten av att apor hoppar och skuttar runt på vårt tak och för ett fasligt oväsen.

 

 Efter frukost hämtar vi våra lunchboxar och fortsätter vår safari. Vägen slingrar sig mycket vackert mellan dom mer än 3000 möh. höga vulkankäglorna Oldeani och Makarot. Efter någon timmes färd kommer vi fram till rastplatsen vid kraterranden av Ngorongoro kratern och får en vidunderlig vy över världens vilddjurtätaste område. Utefter vägen mot Serengeti passerar vi en Masaiby där vi mot betalning av 50$ får hälsa på. Masajerna har gått ”man ur huse” då vi kommer. De har alla radat upp sig framför sitt fortliknande by och börjar en sjung och hoppdans som vi inte riktigt förstår. Vi får hälsa på i deras bostäder, hyddor täckta med torkad kodynga och ett besök i byns småskola. Barnen sjunger och får visa på svarta tavlan hur duktiga dom är att räkna. Framför lärarens kateder står en stor trälåda med en bred springa i locket där besökare väntas skänka ytterligare några $.

 Vid lunchtid har vi kommit fram till gränsen till Serengeti och medan vår guide ordnar med våra passeringshandlingar passar vi på att gå upp på utsiktsberget i närheten. En vidunderlig vy åt alla håll, nästan som om vi stod på en ö mitt ute i havet. Grässlätterna sträcker sig som ett oändligt grönbrunt  hav utan slut. Safarifordon på savannen river upp dammoln som kondensstrimmor efter flygplan. Vi passar på att äta lunch här och hittar en plats på en mur i skuggan bland mängder av parkerade safarifordon. Skräp och matrester har kastas bakom muren och jag ser fullt av råttor som letar bland resterna.

Vår safari fortsätter sedan ut på savannen och långt i fjärran syns ett grovt svart streck, då vi kommer närmare urskiljer sig en stor buffeljord. En gepard ligger utefter vägen och mängder av safarifordon har samlats runt den stora katten. En enorm gnuhjord korsar vår väg och den tycks aldrig ta slut.

Seronera Wildlife Lodge blir vår nästa övernattning. Den vackra solnedgången på terrassen och upplevelsen av Masai musikanterna i matsalen som hälsar oss middagsgäster välkomna med jullåten Djingel Bells får oss att häpna. Under natten vaknar vi av hyenos skrik alldeles i närheten.

Efter frukost plockar vi ihop vår lunchbox för en heldagstur till södra delen av parken där mängder av gnuer och sebror har samlats. Det är på den här tiden av året i början av regnperioden då gräset har blivit grönt och frodigt som djuren föder sina kalvar. I utkanterna av dom enorma djurhjordarna stryker rovdjuren omkring och väntar på godsakerna. Två unga lejonhanar som slappar i en träddunge,stinna av allt godis, är helt ointresserade av vår lunchmåltid som vi äter bara några meter från dem. I närheten ser vi ett gepardpar närma sig en sebrahjord. Hjorden vaktas av fem stora sebrahingstar som uppmärksamt följer varje rörelse geparderna gör. En enormt stor gnuhjord har nära på omringat oss och en nyfödd kalv ser vår bil som sin moder. Då vi lämnar gnuerna följer kalven oss tills den inte orkar längre och blir förmodligen ett lätt byte för rovdjuren. Trött av alla intryck kommer vi lagom till kvällens buffé på vår lodge.

Tidigt nästa morgon medan det fortfarande är mörkt ger vi oss iväg.  Vår guide kör oss längst floden och vi spanar intensivt efter leopard och betande flodhästar. En schakal springer bredvid vår bil och tittar nyfiket på oss. En flodhäst dyker upp i halvmörkret och gapar hotfullt mot oss. Det har regnat under natten och när vår guide skall undvika en stor vattensamling fastnar vår bil i gyttjan. Bilen har sjunkit ner i dyn. Christer vår guide blir helt olycklig. Tillskyndande safarijeepar misslyckas med att dra upp vår bil, som vi får lämna. Sent kommer vi tillbaka till vår lodge där vi blir serverade en överdådig frukost av den snälla restaurangpersonalen.

Efter lunch hämtar Christer oss med sin nytvättade bil och rena kläder. Han hade fått hjälp av ballongförarna, som hade en lastbil och kunde dra upp jeepen.

Eftermiddagens tur går längst floden och Christer imponerar oss med sina kunskaper om fåglar. Åskregnet är på gång och dom stora örnarna har intagit sina favoritplatser. Vi ser många lejonfamiljer men ingen leopard.

Nästa morgon tar vi en extra tur längst floden och savannerna för att ev. se en leopard men vi misslyckades trots apornas varnande skrik på ett ställe.

 

 

 

Vägen ner till Ngorongoro  kratern är brant och nästan oframkomlig efter de senaste regnen. Kratern är en av världens djurtätaste område med en stor del av Afrikas djurarter. Efter Serengeti känns det som ett besök i en stor djurpark. Många av kraterns djur lider av inavel och framtiden ser mörk ut om inte något göres. Vi äter lunch i det fria bland mängder av safarifordon nära kratersjöns strand. Här gäller det att hålla i lunchen om det inte skall bli fågelmat.

Sent på em. bokar vi in oss på Ngorongoro Wildlife Lodge och får ett  rum vid kraterranden med en magnifik utsikt över kratern. Det känns overkligt. Buffé och underhållning på kvällen avslutar en oförglömlig dag.

Efter frukost fortsätter vi till elefantparken Tarangire där vi får bo i tält. Nationalparken är känd för sina enorma Baobaträd, som kan bli mycket gamla trots elefanternas kalasande på trädens bark.. Landskapet vi färdas igenom är mycket vackert och inte för så mycket länge sedan var reservatet ett tillhåll för storviltjägare. Vi ser många elefanter med små ungar och buffelhjordar i grönskan. Tidigt i mörker nästa morgon ger vi oss i väg. Christer blir arg då vi har lämnat vårt tält utan vakt i mörkret för att möta honom. Det kan vara livsfarligt då lejon ofta stryker omkring på campen.

Turen går längst floden och vi hoppas på en sista chans att få se en leopard. Gräset har vuxit högt och trots Christers falkögon går vi miste om leoparden.

Åter till frukost och på vägen till Arusha ser vi en färggrann strutstupp stoltsera utefter vägen.

Vi bjuder Christer på lunch på hans favoritrestaurang i Arusha och sedan kör han oss till Kilimanjaro Airport.

Det har varit en oförglömligt äventyr och utan vår lite tystlåtna och enormt kunniga guide skulle safarin inte blivit vad den blev.

Leoparden får vi vänta på till en annan gång och det känns ganska skönt att ha något att se fram emot.

 

Mats och Lilian   

 Hem

 Too Pictures