Med bil längs

     Kaliforninens västkust

Djupt olycklig och chockad ser jag min nyss hyrda bil till hälften upphissad på en bärgningsbil. Jag ber på mina bara knän och försökt på alla sätt få parkeringsvakterna att beveka sig och visa sin bärmhärtighet mot en vilsen svensk som inte har förstått San Franciscos parkerings bestämmelser.

Parkeringsvakterna veknar till slut och hissar ner bilen, skriver noggrant ut böteslappen med uppgift var jag och mina föräldrar är födda.

Vi hade bott på ett enkelt hotell i centrum och hade ofta blivit uppvaktade av tiggare med sina utsträckta pappmuggar. Det kändes både skönt och lite vemodigt att lämna staden där upplopp, polisbrutalitet och djup missär bland mängder av utslagna hörde till vardagen. San Francisko har ju så mycket annat att bjuda en besökare.

A1. längst Kaliforniens västkust  anses som en av världens vackraste kustvägar. Vägen är smal, krokig och har massor av utsiktsplatser där vi ständigt känner oss tvungna att stanna. Vädret är disig och grått. Havets brus och lukten av rutten tång förstärker känslan av frihet som man kan få då man bara ger sig i väg utan ett bestämt mål.

Vi tar en paus i semesterstaden Santa Crus och en promenad ut på dom många pirerna där mängder av sjöfågel och gnölande sjölejon håller till. Staden har en påträngande stark lukt av fisk och tång. Sent kommer vi fram till sardin-staden Monterey. Fiskerestaurangernas stad med Cannery Row som har John Stenbeck att tacka för sin berömmelse. Cannery Row längst havet har mängder av skaldjursrestauranger där årligen miljontals turister konkurrerar med tusentals ständigt vakande trutar om samma mat. Minsta ouppmärksamhet kostar en mumsbit från någon turists matbord. Det påminner mycket om Hirtcoock-filmen Fåglarna.

Efter en liten avstickare till Salinas, Joha Stenbecks födelsestad, fortsätter vi söderut och får betala inträde för att köra 17-Mile Drive som slingrar sig enormt vackert  utmed havet där ett mycket rik antal sälar, sjölejon och tama ekorrar  lever nära inpå. Vi riktigt njuter av den vilda naturen. Efter den värlsberömda golfbanan  Pebble Beach svänger vi av till Carmel. Staden med sina otaliga konstgallerier och mode butiker inbäddat i cypress och pinjeskog .

Vi söker upp posten för att ta ut pengar och köpa frimärken. Medan vi väntar på vår tur till kassan kan vi sjunka ner i pösiga fåtöljer och då vårt nummer kommer upp får vi sätta oss ner bakom ett pampigt skrivbod med postkassören och utföra våra ärenden. (Här har vi mycket att lära) På andra håll i USA ser postkontoren ut som IL-godsinlämningen på  gamla STH-Ban.

Kontrasten blir knivskarp då vi övernattar på ett ”skabbigt” hotell i utkanten av stan och stöter i hop med en liten flicka som berättade att hon bor tillsammans med sin mamma i en bil på parkeringen utanför hotellet.

Vägen fortsätter mycket vackert nära havet. Det är grönt och lummigt då vi färdas igenom dom få riktiga skogar utefter kusten.

Hearst Castle på jätteskyltar dyker plötsligt upp. Vi svänger av och löser inträde till kustens pärla eller dårskap. Under 30-års tid byggde tidningskungen W R Hearst sitt drömslott. I nästan militärisk organisation blir vi guidade  runt och blir helt mållösa. Med halvöppna munnar lyssnar och ser vi den osannorlika prakt som en enskild person med obegränsade tillgångar har kunnat samla på sig  Här har fantasin fått blomma ut i riddarsalar, romerska bad och grekiska bassänger. Ingen vet hur mycket allt har kostat.

Egendomen donerades i mitten på 50-talet till den Kaliforniska staten och har i dag miljontals besökare.

Vägen slingrar sig brant över Sierra Madre och plötsligt hamnar vi i ett  ökenlandskap bara någon mil från Stillahavskusten. En obeskrivlig frihetskänsla sköljer över oss. Vi riktigt njuter av ödsligheten och countrymusiken från bilradion.

Så hamnar vi där till slut i Sequoia och med ens har vi förvandlats till små insekter. Att vandra bland världens största nu levande varelser, de mer än 2100 år gamla Sequoia träd känns overkligt. Det största trädet har en omkrets på mer än 30 meter i rotändan och har fått namn efter berömda amerikanska generaler och presidenter. En biltunnel har man gjort igenom ett träd som har ramlat över vägen.

  Med full tank för 12 $ kör vi ut på motorvägen som går spikrakt igenom öknen. Vid vägskylten  Ghost Town kan vi inte motstå frestelsen att svänga av, nyfikna som vi är. Plötsligt hamnar vi mitt i Vilda Västern. Det är vårfestival i Calcio city. Den övergivna silvergruvstaden från 1850-talet har invaderas av uppklädda nostalgimänniskor. Barer, restauranger, affärer, fängelse, skola och horhus ja allt som hör en västern stad till har bevarats. Vi känner oss lite udda då vi går omkring i nutidskläder bland alla ”uppklädda” besökare. Lek och lusten att få byta identitet får här blomma ut. Allt verkar galet och laglöst som i en riktig västernfilm. Här bjuds vi nästan på all slags ”underhållning”. Något omtumlade åker vi vidare.

I slutet av en lång backe dyker överraskande Las Vegas upp mitt i öknen . Det första hotellet i början av ”stripen” tar nästan andan ur oss. Riddarborgen Excalibur hotell med  tinnar och torn och 4032 rum. Vår bilradio skrålar ständigt ut reklam .99 cent för frukost ,30$ för dubbelrum och mängder av show erbjudanden.

En dag ur vår dagbok i Las Vegas.

Efter bufféfrukost på Sahara casino hamnar vi fram på dagen i Caesars Palace. Vi blir helt överväldigad och tror inte våra ögon . En jättestor galleria byggd som en antik grekisk gata där dygnet har förkortas till sex timmar under den konstgjorda himlen. Grekiska statyer blir plötsligt levande och deklamerar gamla dramer ur Iliaden.

Med min filmkamera stegar jag in i det allra heligaste.  En Grekisk gudinna störtar fram , griper tag om min kamera och visar bryskt ut mig.

På kvällen  ser vi showen The Legends in Concert på Imperial Palace i en jättelik teater med över 1000 platser vid sittande bord. Nostalgi i kvadrat, med mycket glitter, därefter besöker vi ett bilmuseum med gamla kändisars bilar. Vi fortsätter natten  på Sands casino där vi blir helt tagna av speldjävulen och gratisdrinkar till sent på natten. 

Mats.