Karern Blixens hem

 

 

Vy över Lake Nakuru

 

 

Påkörd

 

Lake Victoria

 

Tea-plockare i Kericho

 

Hotfull Buffel

 

 

Lilian och vår Masaj i LakeElementeita

 

 

            Kilimanjaro från mitt  flygfönster

 

 

Resan till Viktoriasjön.

 

Vårt plan landade tidigt på morgon i Nairobi. Vi tar en taxi in mot Nairobis centrum och bara några kilometer in mot staden blir det tvärstopp. Medan vi sitter fast i bilkön blir vi "överfallna" av försäljare av alla slag. Vi kryper i hop och gör oss så osynliga som vi bara kan i baksätet. Luften är mättad av avgaser i staden och utsikten från vårt hotell åskådliggör stadens trafikinfarkt.

Genast blir vi haffade av välvilliga män som bedyrar att all guidning i staden är gratis och dom försäkrar att det är nödvändigt att vi måste få beskydd från alla som vill oss illa. Dom lämnar oss inte  med blicken för en sekund och har massor av goda förslag på Safaris och biluthyrare. Vi tröttnar till slut och känner oss tvungna att ge en slant för att bli av med överrockarna. De här så kallade "guiderna" kan både vara bra för en nykomling och en ren pest om man har otur. Går du ensam blir du ständigt tilltalad av människor som vill visa något. Att gå ut på kvällen avråddes med bestämdhet. Vi kände oss trots alla varningar ganska trygga att strosa runt dagtid på stan.

Besöker toppen på det nergångna Kenyatta-skrapan i centrum av stan. Vid Norfolk hotel tar vi en taxi till Karen Blixens hem i utkanten av Nairobi. Taxin tar oss på leriga stigar i genom kåkstäder med ofattbar fattigdom och slum.

Följande dag hyr vi en Toyota RAV 4 och ger oss i väg på egen hand norrut .Det är en obeskrivlig frihetskänsla och spänning att få ge sig i väg utan något bestämt mål och för varje dag se var man kommer.

Första stoppet blir utsiktsplatsen över Rift Valley. En djup sprickan i jordskorpan som går i genom Afrika med vulkaner, heta källor och sodasjöar. Vyn tar nästan andan ur oss .

Ju längre vi kommer från Nairobi ju sämre blir vägen. Mängder av lastbilar går i genom landet till att försörja fem länders befolkning utan kustförbindelser. Lastbilskolonnerna tar aldrig slut och den svarta diesel röken  tillsammans med grusdammet bidrar till att vi känner svår andnöd.

Vi övernattar i staden Nakuru på ett enkelt hotell för 300:- natten med frukost

Lake Nakuru blir vårt första safariparksbesök i Kenya. Parken är berömd för sina Flamingos i tusental och en stor del av Afrikas fauna finns representerat här. Vi kör omkring i något som vi föreställer oss som  Edens Lustgård.

Under den fortsatta resan mot Victoriasjön hände något som inte får hända en hyrbilturist. Vi blev påkörda bakifrån av en buss. Lyckligtvis klarade vi oss men vår bil blev skadad bak , i sidan och framdäcket exploderade. Massor av nyfikna strömmade till och busschauffören hävdade att det var mitt fel. Under tiden som dom häftiga diskussionerna pågår hjälper snälla människor oss med att byta framdäck så vi till slut kan fortsätta resan.

Något chockade kunde vi varva ner på det berömda Tea Hotel i Kericho. Vi var oskadade, det var det viktigaste och bilen gick att köra. Vägen till staden Kisumu vid Victoriasjön var ofarbar. Djupa ”potthål” gjorde att dom flesta föredrog dikena vid sidan om vägen.

Ganska sent på dagen kunde vi boka in oss på Sunset hotel vid Victoriasjön och fick njuta av en vacker solnedgång över den avVattenhyacinter täckta sjön. Staden Kisumu var helt insnärjd i ett strupgrepp av den gröna växten. Följande dag på morgonen hade den gröna mattan drivit i väg en bit och några fiskare kunde fiska. Polisstationen i Kisumu ville inte ta i mot vår anmälan. vi blir hänvisade till polisstationen där olyckan hade skett. Så vi ljög lite var olyckan hade hänt. Vi ville för allt i världen inte åka tillbaka på den ofarbara vägen. Så vi åkte till närmaste polisstation utefter vägen  omk.3 mil bort och berättade att olyckan hade hänt där i närheten. Ingen av poliserna på polisstationen kunde skriva ut en rapport , det var ju söndag och den som kunde skriva var ledig. Så om vi kom nästa dag skulle den som  kunde skriva vara där. Efter att ha skjutsat polischefen till vägspärren i närheten var det bara att återvända.

Åter till Kisumu. Vi ser oss omkring i stan och bokar en ny natt  på vårt hotell. Åker ut till Hippo point i utkanten av Kisumu, hyr en båt med guid och ”paddlare” som tar oss ut på Victorissjön. Den trevlig guiden berättade om hur det är att leva i landet för en ung man och folkets missnöje med all korruption.

En stor Nilvaran blev skrämd av vår framfart och vi höll nära på att fastna i Hyacint-röran.

Följande dag var vi åter på Polisstationen. Kvinnan som kunde skriva stönade och innan hon kom igång med vår anmälan hade hon sprungit fram och åter, in och ut åtskilliga gånger och frågat i dom små kurerna i korrugerat plåt med dom olika polisbefattningshavarna. Det sista förhöret hade vi med polischefen. Nu började mitt tålamod tryta. Två timmar hade vi väntat med flera förhör och hon hade inte skrivit en bokstav. Det var ohyggligt varmt i dom små plåtkurarna. Poliserna svettades och folk sprang ut och in. Lilian försökte lugna ner mig, det var ju helt meningslöst att bli arg, för då skulle vi inte få något intyg och riskera att stå för hela reparationskostnaderna på bilen. Till slut blev intyget skrivet mot en liten förhöjd avgift och vi fick åter igen skjutsa polisen till vägspärren i närheten.

Dom små vägar vi nu tog var i betydligt bättre skick. Landskapet i västra Kenya är grönt, vackert och frodigt. Befolkningen i denna tättbefolkade del av landet med sitt behagliga klimat tycks ha det betydligt bättre än i övriga delen av landet vi hade sett. Vi tog en sen lunch på Tea hotel i Kericho och sedan på småvägar till Nakuru.

Lake Elementeita loge blev vår sista övernattning på vår biltur. Logen låg fantastiskt vackert till med en bedövande solnedgång över Rift Valley.

Följande dag tog en trevlig Masaj med oss på en guidad tur till heta källor, tusentals Flamingos och stora boskapshjordar som ägs av Masajer.

På kvällen var vi åter i Nairobi . Återlämnade bilen några tusen kronor fattigare trots försäkran om att vår försäkring skulle täcka allt.  En lärdom  av olyckan blev, att den utlovade helförsäkringen inte gällde glas och däck. Det riktigt finstilta i kontraktet hade vi ju inte läst då vi hyrde bilen.

Så kunde vi till slut fortsätta vår resa följande dag med buss till Tanzania. 

          Till min startsida                  Till mina stora bilder                  Back