Lördagen den 8/

Mot Australien

Avresedag, packar våra sprängfyllda väskor och tar en taxi till flygplatsen. Planet avgår kl.13.15 till Darwin och Cairns. Vi är tidiga och kan lugnt strosa omkring bland alla butiker med billiga varor från hela världen.

Det fullsatta Quantasplanet startar i tid och trevliga flygvärdinnor bjuder på drinkar, snaks och mat. Fyra timmar senare är vi framme i Darwin, det är kålsvart och varmt. Det är få avstigande här. Kl. är åtta på kvällen och vi saknar bostad för natten. Hittar en anslagstavla med telefon till några hotel i ett hörn av ankomsthallen. En hjälpsam man kommer fram och ger förslag på ställen där vi kan bo billigt. Utanför väntar en minibuss på oss och några andra resenärer och kör oss till vårt bokade hotel. När nöden är som störst är hjälpen närmast, sägs det.

Vårt hotel i utkanten av stan är enkelt och vi får ett rum tre trappor upp dit vi släpar våra 43 kg tunga väskor i den tryckande värmen. En kall gindrink smakar himmelskt innan vi med ett” klubbslag” somnar in.

Söndagen den 9/2

Tvättdag i Darwin 

Frukost på en mörk och ruffig bar på vårt hotel. Misstänker att vi är nog dom enda gästerna på hotellet. Efter frukosten tar vi en promenad in mot stadens centrum. Låga byggnader i ”nybyggarstil” kantar den breda gatan. Cyklonen Tracy hade 1974 helt sopat bort all bebyggelse. Det ser trist och tråkigt ut med alla likformade byggnader. Söndagförmiddag och nästan inte ett liv förutom dom arkoliserade och arbetslösa urinnevånarna som driver omkring lite här och var. Det är trist att se i ett så rikt land. Några souveniraffärer och en liten matbutik är öppna på affärsgatan där vi lyckas växla till oss lite pengar och få låna en adepter av en hjälpsam man i en souvenirshop. Köper tvättmedel och lite frukostmat. Vi har massor av smutsig tvätt och då vårt hotel har en liten tvättstuga med tvättmaskin i en liten kur uppe på det platta taket passar vi på. Hela em. tvättar vi och allt torkar i ett huj av blåst och värme. Medan Lilian tvättar passar jag på att ta ett dopp i polen , vattnet är mer än varmt.

Ovanligt för oss hur folktomt det är över allt, alla sitter nog inomhus i hettan förutom några vi ser som  går till kyrkan i närheten. Stillheten på minner om min barndoms söndagar.

På kvällen går vi in till centrum där vi hittar en öppen restaurang med god och riklig mat. Heldött på stan så vi promenerar dom 2 km. hem till vårt hotel. Vi pustar och svetten rinner i den fuktiga värmen och det känns otroligt skönt att få knäppa på airkonditionen och somna in.

Måndagen den 10/2

Frukost på rummet blev betydligt billigare och trevligare än i den mörka hotelrestaurangen . Hyr en bil som jag efter mycket prutande lyckats få ganska ”billigt”. Bilen en Mitshubitsi Lanser med automatlåda är ny och känns underbar att köra. Lunch på stan och sedan en tur runt omgivningarna. Lilian växlar in några resecheckar på kasinot som ligger i utkanten av stan. Besöker sedan botaniska trädgården där vi förundras över märkliga träd och blommor i den tropiska miljön. Myggbiten och insnärjd av spindelväv åker vi ner till havet för att titta på mannen som matar fisk. Det var stängt för dagen. Trötta och nedstämda av värmen åker vi hem och vilar.

På kvällen äter vi en god och mycket riklig middag på Sissleys restaurang vid strandpromenaden. Maten är billig med stekt bröd på kött och med mängder av olika sallader och glassar till. Proppmätta och med uppsvällda magar tar vi oss sedan hem för att sova och planera kommande dagars utflykter.

Tisdagen den 11/2

Kakadu.

Frukost på rummet, packar och checkar ut. Först till flygplatsen som efter en del kringelkrokar vi hittar  och se utifrån entrén en gammal B 52(Flygande fästning) från andra världskriget. Jag har ingen lust att betala inträde så vi fortsätter mot Kakadu.

Landskapet är enformigt och platt med små buskar ,träd och jättestora Termitstackar över allt. Efter några mil börjar det regna som om himlen var öppen och vi blir tvungna att stanna, vi kan knappt urskilja vägen i vattenhavet efter skyfallet.

Vid lunchtid kommer vi fram till centralorten Jaribu där vi äter lunch på krokodil-hotellet Fore Seasons med receptionen i det enorma krokodilgapet. Många Arborginer driver planlöst runt i och omkring här. Rummen är dyra så vi fortsätter i regnet mot Colinda där vi får ett rum för 99 A-dollar ink.champange på rummet, choklad, frukost och seetsing nästa dag på Yellowater. Regnet öser ner och vi försöker att pigga upp oss med champagnen, chokladen och skriver vykort hem. Nu känns det riktigt långt hemifrån, 30 mil rakt in i bushen.

Middagen får vi laga själva i hotellets restaurang. Träffar två Svenska grabbar som har köpt en gammal bil som de åker runt med. Köttet och ölen smakar gott i blötan och myggen trivs.

 

Onsdagen den 12/2

Vaknar tidigt, det har regnat hela natten. Smyger försiktigt ut utan att väcka Lilian och går till en bilabong (vattensamling) i närheten. Plötsligt hoppar två Kängurur fram på stigen och tittar nyfiket på mig. Dom första vilda jag har sett i mitt liv, det känns oerhört spännande, hela naturen är så nära in på. Efter en stadig frukost skall vi ta en tur på Yellow Water men kommer för sent så vi får ta den senare turen kl 13 i stället. Medan vi väntar tar vi bilen till Nourlange Rock och tittar på 1000-åriga klippmålningar av urbefolkningen.

På alla ställen vägen går över vattendrag varnas det för krokodiler och att man ej skall gå ner till vattnet. Stannar till vid ett vattenträsk och tittar på fåglar, går upp på ett litet berg i närheten som jag med mycket möda och svett lyckats besegra, som lön för mödan får jag en hänförande vy mot Arnhems land dit inga turister får komma utan särskilt tillstånd.

Fullständigt slut av ansträngning, törst och värme raglar jag tillbaka till bilen där Lilian väntar. Åter till vårt hotel där en 4 w jeep hämtar upp oss och kör genom översvämmade vägar ner till floden Yellow River, där väntar en båt på oss tillsammans med ett busslast Japaner och några Västeuropéer. En guide informerar och kör oss runt på floden där massor av fåglar helt orädda för båtens oväsen. En krokodil korsar vår färd och det blir stor uppståndelse på vår båt. Det fotograferas i ren desperation. Det finns gott om fisk och den spegelblanka vattenytan krusas av uppskrämda fiskar av vår framfart. En sällsam upplevelse är att få uppleva djur i naturen som ej har lärt sig att vara rädd för människan. Vår båt stannar med jämna mellanrum och vår guide  pekar ut djur och sällsynta växter och ser till att alla får bra bilder med sig hem. Turen tog omk. 2 timmar och var en oförglömlig upplevelse. På em. fortsätter vi mot Batchelor och nästa naturreservat. 25 mil rakt västerut på bra och fin väg. Utefter vägen måste vi stanna och beundra dom enorma termitstackarna. Det börjar skymma och naturen fylls av grod och shyrsljud. Helt förstummade står vi kvar och bara lyssnar till den öronbedövande orkestern.

Hittar ett motell i Batchelor där rummet var rent och snyggt, sedan en t-bone steak i restaurangen och ser Sveriges misslyckande i vinterolympiaden i Albertville.  

Torsdagen den 13/2 

Litchfield Park

Efter frukost ,goda råd och anvisningar om hur vi skall köra ger vi oss i väg. Den krokiga och smala vägen blir allt sämre, och efter några mil kör vi i en ”leråker”. Underredet på bilen släpar i leran mellan hjulspåren och vi är livrädda för att fastna i smeten. Inte en bil eller bosättning på flera mil. Fastnar och backar, tar sats och kommer några meter framåt. Vad hade vi gett oss in på? Tur att det inte regnar då skulle vi för evigt ha uppslukats av leran. Nära parken möter vi några 4-hjulsdrivna jeepar som vi nog skulle ha hyrt.

Första stoppet blir Florence Fall som nästan tar andan av oss, stort och mäktigt och strax under badar och stojar några ungdomar. Nästa stopp blir Buley Waterhole där jag passar på att ta ett dopp i det svala och klara vattnet. Gudomligt skönt att naken och helt ensamma  få njuta, Lilian vågar ej. Färden fortsätter sedan till Tolmer Falls och Wangi Falls som efter allt regnande är stora och mäktiga.

Lilian upptäcker en blodigel på vristen och grips nästan av panik då vi går runt i en tropisk regnskog i närheten av fallen med otroligt höga träd och massor av kryp.Vi är helt ensamma och varningsskyltar varnar för krokodiler och leguaner.

Mot em. vänder vi åter mot Batchelor. Några regnskurar geggar ner vägen ännu mer, men nu tar jag sats. Sent på em. är vi framme hungriga och trötta, hittar en butik där vi handlar smörgåsar och öl ,sätter oss på en bänk och mumsar i oss medan Arborginer som driver runt i närheten nyfiket synar oss. Det känns lite obehagligt så vi äter fort upp och fortsätter sedan mot Darwin. Utefter vägen gör vi ett besök på Territory Wildlife Park där nästan alla Australiens djur fritt strövar omkring i naturen blandbesökarna. Det blir sent och vi håller på att bli innestängda bland djuren så vi blir utvisade bakvägen.

Väl tillbaka i Darwin tar vi in på samma hotell vi hade bott på tidigare. Utan kontanter så vi får besöka Kasinot för växling till polletter för våra resecheckar och sedan till kontanter. Gud vad krångligt. Svårt och besvärligt med resecheckar här. På kvällen besöker vi Sissleys där vi äter en mastig middag för att sedan stupa i säng.     Vilken dag!

Fredagen den 14/2

Mot Katherine.

Packar och äter frukost på rummet. Sedan till busstationen där vi checkar in vårt bagage och sedan till biluthyraren och lämnar  tillbaka bilen utan anmärkning!

Det är gott om plats i bussen. Vi skrider fram på Stuart Highway rakt söderut i en konstant fart av 120 km/tim. Vägen byggdes under andra världskriget och går genom ett otroligt platt busklandskap. Jättestora boskapsfarmer kantar här och var vägen. Med jämna mellanrum tvingas vår buss ut i vägkanten av mötande Road Trains. Enormt stora långtradare lastade med boskap och förnödenheter till den avlägsna befolkningen. Det är billig att åka buss.

Efter tre timmars bussresa är vi framme. Hettan slår i mot oss då vi lämnar den luftkonditionerade bussen. Det ser ut som att vi har kommit till en riktig "bondhåla". Låga små västernliknande hus med överskjutande tak som skydd för brännande sol och häftiga regn kantar genomfartsgatan. Trasigt klädda urinnevånare är dom enda innevånare som trotsar eftermiddags hettan. En skraltig minibuss hämtar och kör oss till vårt förbokade motell Springvale Homestead. Motellet är halvruffigt och ligger omk. en mil utanför Katherin nära floden Katherin River. Platsen och parken ligger mycket vackert till nära den äldsta bosättningen i hela Norra Territoriet.

Det rinner om hela kroppen, Duschar och byter om. Luftkonditioneringen bullar på högvarv i det halvdunkla rummet. Insekter och kryp över allt. Tar en promenad i parken nära vårt rum till en stor vattensamling. Sköldpaddor tittar upp bland näckrosor och sjögräs. Fåglar helt orädda tigger mat, men inga krokodiler ser vi. Spännande omgivningar med alla dessa vilda djur.

Äter middag på ställets restaurang, få gäster det är lågcesong och värdfamiljen gör allt för att vi skall trivas. Mörkret kommer snabbt, här finns inget att göra mer än att dricka öl och titta på en suddig bild från Vinter OS. i Albertwille. 

               Lördagen den 15/2.

  Vi har bokat en tur till Katherine Gorg Nationalpark. En buss hämtar oss och kör oss till floden där en utflyktsbåt med guid vätar. Båten tar oss uppåt floden och in i en djup canyon där vi får se gamla Arborginmålningar på klippväggarna. Vår guide är Arborgin har en mycket svårförstårlig engelska, men en en underfundig humor.Våra medresenärer består mest av ungdommar som skrattar och trivs. Vi får vandra i genom en djup ravin och kommer till slut till ett stort och vackert vattenfall där vi får bada. Det är den varmaste tiden på året och det känns otroligt skönt med ett bad i hettan, vi uppför oss nästan som barn.

Sent på em. kommer vi ”hem” och får dusch och vila i hettan. Vattnet från floden i duschen är brunt och äckligt men ofarligt enligt motellpersonalen. På kvällen vill motell ägaren att vi följer med och matar krokodilen i vattenkärret. Trots gott kött och höga lockrop håller den sig borta. Den har nog gått tillbaka till floden tror vår värd. Vi är nu nog dom enda gästerna kvar här. Lilian höll på att stiga på en stor ödla som blåste upp sig och låg kvar.

          Det är olidligt varmt och en Gintonic smakar underbart i tropiknatten.

        Söndagen den 16/2

Buss till Alice Spring

Packar och tar en promenad runt omgivningarna. Luften är varm och fuktig. Studerar den gamla och välbevarade bosättningen från mitten av 1800-talet. Vilka otroliga umbäranden och strapatser dessa människor måste ha haft för att överleva . En radioaktiv källa skuggad av ett jätteträd ramar in den vackra platsen. I övrigt ligger det några enkelt byggda hus med tillhörande ruckel glest utspridda i det platta landskapet. Uppfödning av nötboskap är den huvudsakliga näringen här. Svettiga av den obefintliga promenaden duschar vi i det smutsbruna flodvattnet. Mitt på dagen kommer vår skraltiga buss och kör oss till Katherins busstation där vi köper biljetter för vidare färd till Alice Spring. Det känns otroligt skönt att få lämna fukten och hettan, trots dom enormt snälla människorna vi bott hos. Medan vi väntar äter vi lunch på en murrig restaurang utefter huvudgatan. Svalt och skönt inomhus till billig och god mat. Några halvfulla Arborginer driver runt i lokalen utan att någon tycks bry sig eller lägger märke till. ”Dom finns inte”. Trasiga och smutsiga Arborgin  ungdomar tycks spendera sitt socialbidrag på spelautomaterna i lokalen.

Vi får vänta på den försenade bussen. Sent på em. kommer den fullsatta bussen, mest ungdommar från hela världen. Omk.12 mil söder om Kathrine svänger bussen av in mot byn Mataranka där vi äter middag på en restaurang vid en varm källa omgiven av höga palmer. En paradisliknande oas med mängder av vita kakaduer i palmkronorna. Styrkta av öl fortsätter vi och försöker att sova. 15 timmar tar resan och busstolen känns allt obekvämare. Nu börjar vi fatta hur enormt stort Australien är och vilka enorma avstånd människorna har färdas under gångna tider på hästrygg och kärra.

Måndagen den 17/2.

Alice Spring.

Nästan omöjligt att sova. Den hårda stolen blir allt obekvämare. Ser soluppgången  genom den insektsnedkletade vindrutan. Bussen har under natten kört in den försenade timmen och nu bjuder den lediga av dom två chaufförerna på kaffe. Det känns kallt och alla sitter tysta. Prick sju är vi framme, och bussar från olika hotel har mött upp för att ragga gäster. Väljer Melanka lodge som vi har läst om i vår resehandbok. Installerar oss och sedan ut på stan till en resebyrå där vi bokar 50-års utflykten till Ayers Rock, sedan till posten med presentpaket till pojkarnas födelsedagar.Varmt som en bakugn, köper hattar för solen och håller oss mest inomhus i det luftkonditionerade centrumet. 

På kvällen tar vi en promenad till Anzac-Hill där vi får njuta av solnedgången över Mac Donnell Rang i blåsten. Solen reflekterar sitt ljus mot det rödkarga landskapet gör att många söker sig hit för att njuta av skådespelet. Träffar en ensamresande Canadensare som berättar om sina resor jorden runt. Sent äter vi kängurukött på en liten restaurang till ett gott vin från orten. Trötta och lite vimmelkantiga stupar vi i säng och sover som stockar trots airconditionens bullrande.

Tisdagen den 18/2

Bilutflykt.

Tidigt upp, hämtar hyrbilen en väl begagnad Japan med aircondition till ett någorlunda bra pris. Hoppas den håller för dagens utflykt till Glen Helen i hettan. Redan nu på morgonen över 40 grader i skuggan.

Första stoppet blir Simpsons Gap där spökträden kantar den uttorkade flodfåran som har grävt sig långt ner i en smal och djup ravin. Det är helt stilla och tyst. En skrämd rovfågel ger ett ödsligt intryck. Ljudet av våra röster förstoras av ekot från bergväggarna i ravinen, och Lilian slår vilt omkring sig av anfallande flugor. Platsen ser steril och naken ut i hettan. Det är på något vis en vacker och märklig plats.

Vi fortsätter vägen mot nästa naturreservat Standley Chasm en nästan lika dan ravin, men innan dess upptäcker vi, att vi har glömt att ta med oss vatten. Vi har tur och hittar en öppen matservering utefter vägen där det fanns vatten att köpa. Får betala inträde till parken och sedan omk 1 km. promenad i genom en smal ravin till en mycket trång bergsklyfta där solen endast mitt på dagen når ner.

Färden går vidare till Glen Helen , en gammal bosättning från 1880-talet, beläget vid en flod som under torrtiden plötsligt försvinner under jorden. Stället har ett litet risigt motel och ligger omk. 13 mil väster om Alice Spring. Grusväg den sista biten och dammet kryper in över allt. Parkerar och tar mig ner till ett vattenhål i närheten. Lilian vänder i värmen så jag går ensam dom sista 500 m. Vattnet lockar i hettan, och jag klär av mig naken, är helt ensam och hoppar i. Gud vad skönt! Vattnet är svalt och rent och njutningen är obeskrivbar. På återvägen hittar jag Lilian flämtandes i skuggan under ett träd nästan apatisk av hettan. Vi äter en enkel lunch på motellets restaurang med utsikt över den utorkade flodfåran. På återvägen gör vi en avstickare till Ormiston Gorg NP. Vandrar längst en uttorkad flodfåra till ett litet vattenhål där några turister badar. Det är vackert med alla ”spökträd” Eukalyptusträd och många sällsynta växter här. Dom rödbruna klipporna  riktigt glöder av det skarpa soljuset. Vi sätter oss i skuggan och bara njuter av stillheten.

Sent på em. är vi åter i Alice. Nära 30 mil utan bilkrångel. Tänk om vi hade fått motorstopp i hettan. Äter middag på den finare delen av vår restaurang avgränsad från den enklare och billigare där ”Backpackers” äter. Beställer Baramundi och får uppleva den godaste matupplevelse vi mågomsin hade varit med om.Kocken måste vara en” pärla”. Avslutar kvällen med en öl på en bar i närheten.  

Onsdagen den 19/2

  

Till Ayers Rock.

Upp tidigt, tar med oss lite ombyten och lämnar den stora väskan kvar då vi beräknas vara tillbaka om två dagar. Utefter vägen stannar vår buss till vid en kamelranch där vi får rida och köpa ”krams”. Mitt på dagen kommer vi fram och bokar in oss på hotel Sheraton. Den 46 mil långa bussresan i genom det mest enformiga landskap jag någonsin upplevt har varit tröttande,och att sedan få ett lyxigt rum med uteplats mot en stor swimingpool känns helt underbart. 

Fram på em. kommer vår utflyktsbuss. Det första stoppet blir Visitors center där vi får information och en video om Ayers Rock och Mt. Olgas , vi fortsätter sedan till Mt.Olgas. Vår chaufför berättar under färden  på nästan obegriplig engelska om områdets sevärdheter. Dom 550 m höga ”bullarna” dyker upp efter någon mil, vi stannar på avstånd för rast och fotografering. Massor av turister här. Vår buss kör oss sedan till foten av bergen där vi tar en promenad i genom en klyfta i det helt sterila landskapet. En lång karavan turister pustar sig mödosamt fram villt fäktanda för anfallande svettörstande flugor. Värmen är olidlig och paniken nära . Promenaden blir ganska kort . Bussen kör oss sedan till Ayers Rock klippan  där vår chaufför dukar fram kallt vitt vin till ost och kex. Det smakar gott i värmen. Vi hittar en bra utsiktsplats där vi kan beundra monoliten i solnedgången. Nu är det fullt av besökare bakom varje buske, det liknar något av en kulthandling. Träffar några svenska turister och har entrevlig pratstund medan skymningen faller. Plötsligt är allt slut, vet knappt vad som hänt. Visst såg monoliten gråare ut nu men var det allt?

Tillbaka på vårt hotell äter vi en riktig 50-års middag på krokodil och buffel. Krokodilköttet smakar pyton, fett och sladdrigt, sköljer ner maten med en drink vid poolen innan vi dödströtta kryper ner i bolstersängen. 

Torsdagen den 20/2.

Min 50-års dag.

Telefonen ringer, klockan är fem och nu börjar den stora dagen. Blir uppvaktad med te på sängen och en slipsnål med en Opal av Lilian. Resans stora delmål bestigningen av Ayers Rock. Tar champangeflaskan från kylen och hämtar vår matsäck från receptionen med juse, mackor och frukt. Vår buss hämtar oss vid sextiden och kör oss till foten av klippan. Under färden varnar vår busschafför oss för dom otrevligheter vi kan råka ut för och råder oss att ta det lungt.

Dom första hundra meterna går bra men sedan stiger det brant uppåt. Kedjor har satts upp så vi har något att hålla i oss. Tur att vi har bra skor då vi ser hur en del av våra medresenärer har problem. I bland känns det nästan som om vi skulle ramla baklänges och får svindelkännslor då vi tittar bakåt. Flugor i stora svärmar anfaller.Luften är enormt torr och svetten från människorna drar till sig insekter. Lilian håller på att ge upp, jag går bakom och uppmuntrar. Många av klippbesigarna ger upp och då vi kommer högre upp tar vinden vid och flugorna försvinner. Benen värker av ansträngning och så plötsligt når vi toppen. Kännslan är nästan obeskrivlig då vi halsar champangen och att vi hade lyckats nå vårt mål. Jag stannar kvar en stund medan Lilian vänder tillbaka då hon är orolig för nerfärden då vår buss avgår kl 08.30. Träffar några svenska ungdommar som jag bjuder den sista skvätten av champangen. 

Hinner i kapp Lilian hon hasar på baken där det är extra brant. Vi får att vänta på bussen och kan studera alla lyckade och misslyckande. Bussen tar oss sedan runt klippan medan chauffören guidar. Klippan är helig för Arborginerna och en del av turistikomsterna förvaltas av urinnevånarna. Platsen känns märkligt och vacker på något vis.

Vid elva tiden är utflykten slut och vi hoppar på eftermiddagsbussen till Alice. Sent är vi framme och äter en riktig brakmiddag på Melanka Lodge. Lax och Baramundi till ett gott vin och glass till efterrätt. Det godaste jag någon sin har ätit!    Vilken fantastisk restaurang mitt i Australien!

Fredagen den 21/2.

Bland det stora utbud av aktiviteter runt Alice Spring bestämmde vi oss för en halvdagstur till olika sevärdheter i stan. En liten buss hämtar och lämnar oss efter ett uppgjort schema. Vår chaufför är talför och guidar oss med inlevelse till ett naturmuseum , daddelpalmsplantage och en vingård där vi får smaka på ortens vin. Lilian hade sett fram i mot ett besök på School of the Air, men luftconditioneringen hade pajat i den femtiogradiga värmen så ingen undervisning pågick, så i stället blev det bil och flygmuseet med the Flying Doctors gamla flygplan. Vi passade sedan på att ta en runda i en närbelägen kyrkogård där vi stötte på några Arborginer som låg och svalkade sig på pissoarens sementgolv i den olidliga värmen. Arborginerna är pratsamma och berättar om sina förfäder med korta avbrott för tiggande av pengar och cigaretter. På em. besöker vi den gamla telegraf och poststationen som var ursprunget till staden. Nu håller vi på att få värmeslag, en buss med besökare hade med sig dunkar med vatten som vi får dricka av. Efter en stunds vila i skuggan piggnar vi till, för att sedan ta bussen till Flying Doktors radiostation där man har kontakt med avlägsna bosättningar och sen promenerar vi hem.

Sent på em.går vi till posten och skickar ett paket hem med brochyrer för 27$ . Lilian protesterar.Skicka hem skräp för 27$ är ju vansinne! Jag skickar i alla fall

På kvällen hittar vi en buférestaurang med god och billig mat. 

   Till Carins och Barriär Revet                        Back                                      Hem