Torsdagen den 16/4.

Packar vår ryggsäck och handväska med dom viktigaste prylarna och lämnar resten kvar på hotellet. Lämnar tillbaka bilen och tar en promenad längst stranden. Det är många jorden runt seglare som ligger kvar . Många har tröttnat vars båtar är till försäljning och en del kan hyras för utflykter till närbelägna öar och atoller. Vi besöker saluhallen och handlar några souvenirer och sedan lunch på en pizzeria där några transverstiter löjlar sig med med några matgäster. Trodde det var riktiga kvinnor men rösterna var väl avslöjande.

Pizzan smakade pyton och sedan buss till vårt hotell för bad i poolen och kaffe. Slappar och vilar till sent på em. då vi tar buss och taxi till båten. Massor av folk över allt. Som tur var hade vi köpt båtbiljätter i förväg. Vi går ombord på den skraltiga landgången och mötes av människor över allt. Man har ockuperat alla möjliga ställen där det går att sitta på det överfulla skeppet. Mattor och tygstycken för att övernatta på över allt. Vi plöjer oss fram och hittar till slut en bänk som ett ungt backpackers par har ockuperat. Dom får dela med sig trots protester. Alla försöker hitta sovplatser att  breder ut sig på. Vi får vara glad för en sittplats på däck. Båten är ett gammalt rostigt lastfartyg med last och människor till öarna i Polynesien. Överfulla och äckliga toaletter som stinker ut på däck där vi sitter.

Vi lämnar Papeete vid solnedgången. Båten påminner om fartyget i filmen Exodus. Framför oss sitter en transverstit som utstuderst målar sig. Äckligt tycker Lilian och dessutom är han tjock.

Fartyget gungar i tackt med dyningarna och det fläcktar ljummet. Några Polynesiska ungdommar har plockat fram en gitarr och spelar och sjunger. Solen sjunker ner och en fullmåne ger ljus åt den romantiska natten.

  

Fredagen den 17/4.

Till Bora Bora

Vi försöker sova så gott det nu går på vår bänk. Mitt på natten angör båten Huahine där många passagerarna går i land. Det är Påskhelg och många som arbetar i Papeete får en extra ledighet. Tidigt på morgonen anländer vår båt till Raiatea för ny lossning och lastning. Vi går i land och köper en sandwich och vatten till frukost. Nu är det nästan tomt av folk på vår sida av båten. Så fort vi har lämnat kajen börjar sångerna och gitarrklinkandet från dom polynesiska ungdomarna. Vår båt fortsätter innanför revet till grannön Tahaa för att lämna och hämta gods och passagerare.

Det är en vacker morgon och havet skiftar i alla blå nyanser. Genom en smal öppning i revet sätter vår båt kurs mot vårt slutmål. Bora Boras 700 m.ö.h. höga vulkantopp framträder framträder allt tydligare rak förut. En bland ”värdens vackraste vulkanatoll” är ett av vårt största resemål. Spänningen stiger. Vår båt är omk. Fyra timmar försenad och passagerarna hänger som klasar längst relingen.

Några hotell och backpackershaffare väntar på kajen, vi blir övertalade av en äldre gubbe att följa med hans bil och titta. Hotel Royal Bora Bora är långt i från den standard namnet skvallrade om, skräpigt fult och smutsigt . Vi ångrar oss trots att det är billigt. Gubben som äger stället blir otrevlig och med en obehaglig känsla lämnar vi stället och försöker hitta en telefon i närheten där vi kan ringa och boka något nytt. Konkar och släpar våra tunga väskor i värmen tills vi tillslut hittar en liten jkosk som hyr ut scooters i centrum av byn Vaitape . Damen på scooteruthyrningen ser vår prekära situation och ringer runt. Fullbokat över allt, men tillslut lyckas hon övertalar ägaren på Yacht  Club Bora Bora som motvilligt ser oss som gäster på bara fyra nätter. Vi hyr en scooter av tanten, med djup tacksamhet för hjälpen kan vi fortsätta på en vinglig moped färd.

Rummet vi hade hyrt låg i ett eget litet hus på pålar i strandkanten det var dyrt omk. 800 kr/natten. men hade en fantastisk restaurang på en brygga i närheten. Restaurangtaket var smyckat med båtklubbsvimplar från hela världen. Vi får en god middag på bryggan och njuta av en fantastisk solnedgång.

Vilken oförglömlig dag.

Lördagen den 18/4. 

 Helt slutkörda efter det senaste dygnets upplevelser sover vi ut. Och vilken tur att vi fick tag på tanten med hyrmopederna som med sina kontakter kunde ordna ett rum åt oss, då allt såg så mörkt ut. Jag kom att tänka på ett ordspråk som lyder: När nöden är som störst är hjälpen som närmast. Det stämde verkligen. Vi äter frukost på bryggan bland gäster från dom stora segelbåtarna som har lagt till vid bryggan.

Den franske restaurang ägaren har balkat av en liten vik intill bryggan där flera hajar, rockor och sköldpaddor kivas om utrymmet. Yacht Club Bora Bora är omtalat i många jorden runt seglares reseskildringar. Ett måste, under högsäsong kan upp till ett femtiotal ankra upp här för en oförglömlig måltid på den berömda restaurangen. Nypressad ljuse till ett färskt bröd smakar underbart före scooterturen runt ön. Vägen är delvis asfalterad och går nära vattnet. Det är skräpigt och förfallet på många ställen. En del av öns bofasta invånare bor mycket enkelt med höns, grisar och hundar löst springande omkring. Något paradis är det inte och någon badstrand med ren strand är det ont om.

Här och var i naturen har lämningar från amerikanarnas militära aktiviteter under andra världskriget lämnats kvar. Någon miljömedvetenhet finns inte här. Ön är annars på håll otroligt vacker. Vi stannar på södra sidan av ön där vi hittar en jättefin badstrand nära lyxhotellen där vi stannar och badar. Det klara vattnet är ljummet och Lilian kryper in i skuggan under ett träd och njuter. En Kina restaurang vid stranden får bli vårt lunchställe. Miljön är paradisisk med alla ingredienser.

Vi åker sedan upp på en höjd i närheten och ser på utsikten mot södra udden med fina badstränder och lyxhotell.

Lämnar tillbaka vår scooter på tillbaka vägen, sedan en drink före maten på vår mysiga restaurang och beundrar en betagande solnedgång över revet. Då mörkret har lagt sig tar vi en promenad längst stranden till oväsendet av skällande hundar.

 

Söndagen den 19 april.

 

Efter frukost blir vi hämtade av en bli som skall ta oss på en båtutflykt runt Bora Bora . Vid Pension ches Robert tillkommer ytterligare 10 personer. Fyra från Frankike och två Amerikanska par. Vi tränger ihop oss på en smal liten båt som styr ut mot revet. I det kristallklara vattnet tycks havsbotten vara mycket nära. Enstaka rockor blir uppskrämda av vår framfart och flyr. Framme vid revet tar vår guid fram fiskbitar som han lockar och matar med. Vi blir snabbt omringade av fiskstim av många olika och färggranna arter. Vi får hoppa i och ta ett dopp bland fiskarna och corallerna. Det är som att ha blivit nersänkt i ett akvarium.

Vår utflykts guid kallar på oss efter ett tag och leder oss till en liten grotta där han håller ett stort stycke kött i handen som han sträcker ner i grottan. Ett stort gråbrunt orm huvud med långa vassa tänder kommer fram och blixtsnabbt river åt sig köttet. Vår guid har flera köttstycken men Murenan vill ej lämna sitt bo. Det är enormt spännande. Vi tror knappt våra ögon, att han vågar. Den jättestora Murenan skull utan vidare hugga av honom armen vid minsta misstag.

Vi fortsätter sedan till ett nytt corallrev med mängder av vackra coraller och snäckor och får snorkla i ett otroligt klart vatten.

Under tiden på land har det gjorts i ordning en fantastisk lunch med marinerad fisk i cocosmjölk som grillas med annas, meloner, bananer och för oss okända grönsaker. Till maten dricker vi Cocosmjölk direkt ur frukterna. Bordet är fantastiskt dukat med Hibiskus blommor och vackra växter. Det luktar jättegott från grillarna. Polyneserna vrider ur coco saften ur nöten genom barken från en cocos palm över maten och det smakar otrolig gott. All mat tar slut på ”nolltid”.

Dåsiga av all mat hoppar vi i båtarna som fortsätter norrut innanför revet till en familj ute på revet till ön Ome norr om Bora Bora. Familjen har en liten bassäng med stora sköldpaddor som turisterna får klappa. Familjen försörjer sig på fiske och besökande turister och bor mycket enkelt utan möbler men har en modärn Tv. Vi blir bjudna på melon som smakar gott i värmen. Jag filmar familjen men Lilian tycker det blir för närgånget.

Mot kvällen fortsätter vi till en ö (Moto) på västra sidan som har en underbar sandstrand med mjuk och skön sand och alldeles ljummet vatten. Vi beundrar en vacker vy mot huvudön Bora Bora från vår strand. På väg hem får vi syn på en jättestor rocka i det grunda vattnet . Vi hoppar i och omringar den. Det är spännande och den kommer allt närmare. Jag plaskar all vad jag förmår för att skrämma bort den. Rockan kommer allt närmare och stirrar rakt in i mina ögon. Så kommer den mot mig och med några långsamma vingslag skjuter rockan fart och sveper tätt förbi ut mot havet.

Ganska sent på kvällen är vi hemma, trötta av alla upplevelser och spänning duschar vi av oss allt salt och får sedan njuta av en god middag på vår restaurang Yacht Club Bora Bora.

 

Måndagen den 20/4

 

Efter frukost lånar vi cyklar av vår husvärd och trampar söderut. Cyklarna är risiga men får duga. Lilian har blivit så brun som jag aldrig sett henne tidigare, nästan som en neger. Vi stannar i öns centrum för bank och postärenden men allt är stängt pga. Påsken. Vi hör oss för turistbyrån som är öppen när nästa båt skall avgå och får till svar att en båt avgår till ön Rariaten i morgon. Vi ringer och bokar rum på ett litet pensionat som vår reseguid rekommenderar, vis av misstaget på Bora Bora. Vägen slingrar sig längst kusten igenom trista bosättningar och kommer till slut efter en mil till Bora Boras otroligt fina stränder med många lyxhotell på öns sydspets. Vi hittar en fin strand där Lilian lägger si under ett träd och läser en bok som hon har lånat från vårt välförsedda clubbibliotek. ( Många långseglare passar på att lämna och byta böcker.) Under tiden passar jag på att undersöka lagunens underbara undervattens värld.

Jag kan hålla på hur länge som helst i ljumma och kristallklara vattnet.

Fram på em. blir vi hungriga och besöker en restaurang vi sett vid havet i Poofai Bay där vi blir bjudna på drink före maten. I närheten på hemvägen besöker vi den världsberömda baren Bloody Marys där mängder av kändisar har skrivit sina autografer vid ingången.

Vi köper några vackra snäckskal och en t-shirt och sedan hemåt i värmen.

Lilian ser en stor grissugga kopplat med en kedja till ett träd utefter vägen och måsta stanna och fota.

Då vi kommer hem upptäcker jag att mina badbyxor är borta och får vända och leta i två mil i värmen utan att titta dom. Jag får bada naken i fortsättningen.

Lilian blir på dåligt humör då husvärden kommer och meddelar att vår båt avgick på fm. Här stämmer tydligen inga tidtabeller så vi får stanna och boka om på Raiaitea.

Lilian känner sig fruktansvärd less på ön och myggbetten på hennes ben vill inte läka.

Middagen äter vi på vår clubbrygga och vi får njuta av en sagolik solnedgång.

Yacht Bora Boras löst springande hund luktar pyton och något mer klappande blir det inte. Dom flesta gästerna har nu åkt och vi lånar nya böcker och läser oss till sömns.

 

Tisdagen den 21/4

 

 

Känner oss lite ur humör trots ett fint väder. Äter frukost i den nödtorftigt lagade taket på restaurangen efter den senaste orkanen för en månad sedan. Lilian blir tvungen att åka till by apoteket för att få något som hjälper mot hennes sår som inte vill läkas. Lånar cyklarna och först till banken som nu är öppen och har en lång kö utanför. Köper frimärken och kort i närheten och fortsätter sedan sedan mot södra udden. Strax före udden har jag sett på vår karta att det går att gina över udden på en något risig stig och få några fina foto vyer från krönet över hav och rev. Lilian fortsätter runt så vi kan träffas på andra sidan.

Vägen är brant och blir allt sämre, då jag kommer upp på toppen ser jag en chefer med rest ragg komma i mot mig. Jag blir livrädd och ser ingen flyktväg. Letar efter något jag kan skydda mig med men hittar inget. Hunden kommer allt närmare och i panik kastar jag mig upp på cykeln och ner genom buskar och snår där jag tror stigen finns. Hunden kommer efter och försöker bita mig i benen. I ren desperation kastar jag mig av cykeln och går till motanfall och skriker allt vad jag orkar. Hunden tvärstannar, något liknande hade nog hunden aldrig stött på. Försiktigt samlar jag ihop mina prylar medan chefern står och skäller. Jag tar mig igenom taggiga snår och buskar över en privat tomt med grisar och höns till vägen på andra sidan.

Blodig från alla rivsår, chockad och helt urpumpad ser jag Lilian komma utefter vägen. Vi stiger in till baren på hotell Marara i närheten för att lugna ner mig och få något att dricka. Några Japaner kommer fram och undrar var jag kommer ifrån?

Utefter vägen tillbaka äter vi lunch på chines restaurangen vid havet. Dricker lite för mycket av ölen och domnar bort på en skuggig plats på stranden. Utefter vägen hem köper Lilian kompresser och sårsalva på apoteket för alla sina sår och sedan hem till vår hydda för att vila.

På vårt besök på lyxhotellet Marara såg vi att dom skulle ha en Polynesik afton med buffé och dans. Varför inte? Försöker lifta dit men nästan inga bilar kommer så vi får ta dom risiga cyklarna i stället och hinner fram strax innan mörkret. Vi hade klätt upp oss lite och ville inte bli svettiga. Först en drink i baren och sedan blir vi placerade lite avsides före maten . Här var dyrt och exklusivt att bo. En hydda på pålar i lagunen kostade omk 200$/ natten.

Trångt och bökigt runt scenen där alla försökte få dom bästa platserna. Musiken är härlig och dom Polynesiska kvinnorna rör sig vackert. Då vi vänder hem är det svart som en säck. Våra cyklar har inga lysen och 15 km. i becksvart mörker känns något skrämmande. Vi hoppar ner i diket så fort vi hör något fordon närma sig. Många kör utan belysning och det känns livsfarligt. Vi blir skrämda av alla hundar i mörkret som kommer rusande i mörkret och försöker hugga tag i våra ben. Skärrade och genomsvettiga klarar vi oss hem utan missöden. Duschar och kryper i säng efter en oförglömlig dag

 Onsdagen den 22/4.

Till Raiaitea.

Packar och frukost på bryggan. Båten skall gå kl.11.00. Betalar nästan 4500:- för fyra dygn med frukost, tre middagar, cyklar och dricka. Det är dyrt, men allt är dyrt här. Köper en t-shert av ägaren innan vi lämnar stället. Då vi kommer fram till båtbryggan är båten försenad. Vi träffar där åter den 20 åriga unga grabben från Uppsala som vi hade stött på tidigare och som reser helt ensam. Vi har en trevlig pratstund innan vi skils åt på Raiaitea. På kajen i Raiaitea väntar en smal och tanig Vitnames som kör oss till Pension Granhill som ligger omk.15 km söderut vid fjorden Faaroa Bay. Vi blir mottagna av av en vacker äldre Fransyska som bjuder oss på välkomstdrink och sedan en inspektion av vårt rum som har vacker utsikt över Faaroa Bay och är rent och snyggt. Kl.19.00 serveras vår middag vid ett stot runt bord tillsammans med Vitnamesen som visar sig vara madams man och en 18- årig son. Ytterligare en ung Fransyska med en liten dotter var gäster här. Matplatsen och vardagsrummet var byggd som en öppen teragg med en vidunderlig utsikt över Faaroa Bay

Torsdagen den 23/4.

 

Efter frukost lånar vi cyklar och tar en tur runt fjorden. Vädret något ostadigt och risk för regn. Den asfalterade vägen övergår efter några km. till en smal och krokig grusväg som kantas av en prunkande grönska. Lilian får punktering och vi blir tvungna att fråga en familj utefter vägen om vi kunde få låna en pump och sedan fort hem innan luften tar slut. En störtskur får oss att ta skydd i djungeln, efter någon minut är skuren över. Vi kommer hem lagom till lunch.

Vitnamesen har själv byggt en liten plast katamaran med utombordare som han på em. erbjuder oss att åka med ut till en liten ö nära ringrevet där vi kan bada och snorkla. Ön har fin men skräpig corallsand med massor av små krabbhål och ruttna cocos nötter som ligger och ruttnar i drivor. Vattnet är kristallklart och som skydd för giftiga fiskar traskar vi runt på ön. Jag snorklar bland corallerna och stöter på en hiskerlig Murena som tittar ut från sitt bo. Det känns lite osäkert att dyka omkring här. Förutom Fransyskan med dotter och väntande Vitnames är vi helt ensamma på ön. Vid femtiden vänder vi för duch och vila.

Madam undrar då vi kommer tillbaka om vi vill åka med på ett cocktailparty som skall hållas för en ny ministers besök. Det låter spännande så vi ”klär upp oss”. Festen hålls i en skola där öns bofasta befolkning uppklädda till fest har samlats. Den Franske ministern bär militäruniform och går runt och hälsar på öns representanter. Madam får även skaka hand och Lilian får en igenkännande blick? Ministern översköljes av blomkransar som nästan når upp till ögonen. En dansgrupp med orkester står för underhållningen och männen blir uppbjudna till allas munterhet. Dom dansande kvinnorna sprider en erotisk känsla med sina vickande höfter. Vi blir bjudna på drinkar och tilltugg som Madams gäster.

Vitnamesen som har väntat utanför med sin bil kör sedan hem oss till en sen middag och ett parti Kinascak

 

 

Fredagen den 24/4

 

Vackert väder. Madam har tipsat oss om ett bra ställe där vi kan hyra en vespa för en tur runt ön. Vitnamesen skjutsar in oss till byn Uturoa där vi hyr en något halvrisig tvåhjuling.

Först tar vi oss upp till Tv-masten som står på ett 300 meter högt berg i närheten. Den sista biten får vi gå då vägen blir för brant. Svetten rinner då vi kommer upp och får en underbar utsikt mot grannön Tahaa och ringrevet runt om. Vi blir bjudna på choklad av några nyfikna småflickor. Innan vi fortsätter vår tur runt ön blir måste vi fylla på i vår matsäck. Madam har varit snål med lunchkorg.

Vi tar vägen söderut och efter någon mil tar vi rast i Mare Taputaputea. En gammal Polynesiskt tempelruin och offerplats som delvis har vuxit igen. Här har ett av Polynesisen främsta religiösa tempel stått. Alldeles i närheten hittar vi en liten strand där vi tar ett dopp och kalasar upp på vår lunchmatsäck.

Färden går vidare men vägen blir allt sämre men otroligt vackert längst havet. Vattnet skiftar i alla blåa nyanser. Dom som bor här har långt till all service . Vi blir oroliga för att vår bensin skall ta slut och vägen liknar allt mer en kostig. Då vi närmar oss västra sidan av ön blir vägen bättre och här bor mer folk. Berget Mt.Temehani på över 1000 möh. ger oss en överväldigande känsla av litenhet då vi vilar våra ömma rumpor.

Vid en liten butik kan vi köpa bensin och oron släpper över att bli stående. Nu hinner vi runt innan mörkret kommer. Naturen är pardisisk i solnedgången och Vitnamesen hämtar oss vid uthyrningen till Madams kalopsmiddag och Kinaschack till sent på kvällen.

 

Lördagen den 25/4

 

Sover gott. Så oändligt långt hemifrån. Knäpp tyst förutom enstaka hundskall i mörkret. Klimatet är ganska fuktigt och lagom varmt.

Vi har ringt och reserverat rum på Huahine enligt Madams rekommendation. Madam ger oss en lunchkorg och hennes gubbe kör ut oss med sin båt till bad ön (moto) nära revet som går runt ön. Jag snorklar och tar en promenad på revet medan Lilian lägger sig i skuggan och läser. Det är besvärligt och vasst under fötterna. Havet sköljer ständigt över och det är svårt att hålla balansen då en större våg kommer. Plötsligt ser jag två hajar komma i mot mig innan för revkanten. Någon halv meter från mina fötter vänder dom tvärt och försvinner. Jag som skulle ta det dopp i det kristallklara vattnet innan hajarna kom, nu får det vara. Vänder tillbaka till Lilian och tar en promenad i vattnet längst stranden runt ön som vi har helt för oss själva. Vi badar och njuter.

Fram mot fyra tiden på em. har vi fått nog av bad och sol så vi väcker Vitnamesen i sitt gömställe där han har väntat på oss under hela dagen. Vädret har mulnat lite och svarta moln omger dom höga bergstopparna. Solen har tagit på våra krafter Vi tar en välbehövlig vila innan vi går till Madams magra och nyttiga hälsomiddag i en otroligt vacker miljö.

 

Söndagen den 26/4

 

Till Huahine

Vi har kommit överens med Madam om tidig frukost, tänker ta en paddeltur innan vår båt går. På väg till uthuset för att hämta våra paddlar snubblar jag plötsligt på en osynlig tråd och ett ofantligt oväsen sätter igång från glas och burkar. Madam skyndar till och generat plockar hon fram paddlarna. Nu kan vi ge oss ut i Faaroa Bay i en liten kanot . Vi tar oss in i fjorden och uppför Faaroa River. Regnskogen  sluter sig allt tätare om oss. Enstaka enkla bostäder kantar stränderna med höns ,grisar och mygg. Lilian ser en stor råtta vid stranden och en kvinna hälsar från ett fallfärdigt ruckel. Strömmen tilltar så vi vänder och låter oss driva med. Tyst och still färdas vi i genom grönskan. Här och var ser vi fiskar som blir skrämda av vår njutbara framfart.

Våra värdar har varit vänliga och har ställt upp över förväntan. Dessutom mycket billigt och innan vi lämnar skriver in oss i gästboken, ett ställe vi varmt vill rekommendera.

Vitnamesen kör oss till båten som kom enligt tidtabellen.

Båten är överbefolkad. Människor ligger över allt. Vi har det svårt att ta oss fram utan att stiga på någon. Vi hittar till slut en bänk där vi kan tränga oss ner. Kl tre på em. är vi i Fare på Huahine. Hittar vårt förbokade enkla pention och får det sista enkla rummet. Pension Guynette ett enkelt vandrarhem mest för ungdomar men det får duga. Vi kan laga frukost i det gemensamma köket på baksidan. Här pratar alla Franska. Liknande pentioner är vanliga här. Duchar och tar en runda i omgivningarna. Fare är en liten håla och mot kvällen hittar vi en trevlig resturang vid stranden där vi får njuta av en entrecote med pommesfrites till en flaska rosevin som smakar vidunderligt gott på en söderhavsö.  

 

 

 Måndagen den27/4.

 

Det regnar då vi vaknar. Medan tevattnet kokar upp springer jag till en närbelägen butik och köper lite färskt bröd.  Äter vår frukost i det primitiva köket tillsammans med några ungdomar från Frankrike. Blommande hibiskusträd kantar den lilla gräsmattan framför oss där några ungdomar spelar bordtennis.

Efter frukost hyr vi en liten Fiat Panda av biluthyraren i närheten för en tur runt ön. Regnet har slutat och solen börjar titta fram. Vårt första stopp blir Maeva på nordsidan, ett av Polynesiens  viktigaste religiösa platser. Här finns mängder av ruiner från övergivna tempel och hus.  Hit färdades människor från avlägsna öar från 1000-talet för fest och religiösa sammankomster. Det känns lite underligt som om tiden har gått baklänges.

Vi fortsätter sedan vår resa mot söder. Grusvägen  blir allt krokigare och smalare. Invånarna längst vägen bor enkelt och ser ut att ha det ganska fattigt. De flesta lever på fiske ,höns och gris. Vi förvånas av att så få odlar grönsaker. Längst ut på södra spetsen av ön finns även en stor och övergiven kultplats där vi tar i gen oss. I närheten hittar vi en liten sandstrand som ser fin ut. Tänker ta ett dopp men ångrar mig då det kan vara riskabelt att bada på okända platser.  En mycket vacker plats och vi är helt ensamma.

På väg hem besöker vi ett hotell som låg mycket vackert med en vidunderlig utsikt över Maroe Bay för att äta lunch, men ingen på restaurangen har lust att servera oss så vi ger upp. Lunchen får bli på restaurangen i Fare.

Utefter vägen till Fare såg vi en fin badstrand dit vi återvände på em. Vädret hade blivit lite gråare. Snorklar och blir skrämd av en hiskerlig Murena som myfiket sticker fram sitt huvud bara någon dm. från ansiktet. Ser ytterligare en och tappar tvärt lusten för snorklingen. Lilian besväras av myggen som det finns gott om här. Vi är helt ensamma förutom mängder av strandkrabbor som nyfiket tittar upp från sina hålor om vi ligger blick stilla och spelar döda en stund.

På em . lämnar vi bilen och tar en promenad runt byn Fare. Köper en degig pizza i kjosken vid hamnen. En hop ungdomar driver omkring i mörkret och vi har inget att göra så vi lägger oss tidigt.   

 

 

Tisdagen den 28/4.

 

Vackert väder. Vi hyr en scooter och åker till Vaniliafarmen som vi åkte förbi i går. En 68-årig ungdomlig gubbe  guidar oss och beskriver skillnaden mellan manliga och kvinnliga kokosnötter med en fräck underton. Plantagen hade 1400 vaniljplantor som planterades i kokosnötter som sedan växte upp och slingrade sig upp på käppar. Vi bjöds på bananer och köpte några vaniljstänger som minne.

Färden går vidare mot östra sidan där det finns en trevlig strand för sol och bad nära ett lyxhotell. Vattnet ärr spegelblankt och klart innan för ringrevet så vi kan snorkla och njuta av fiskar och corallers färgprakt.

Trötta på sol och bad vänder vi hemåt för lunch på ett mysigt ställe nära stranden. Tar ett dopp efter maten i närheten och solar och snorklar. Här skulle vi kunna stanna länge.

Ett övergivet lyxhotell i närheten har gått i konkurs och öns turister kan fritt vistas på hotellets strand. Vi packar sedan på em. för att åka med båten på kvällen till Thaiti.  Medan vi väntar på båten köper jag ett grillspett i ett av dom uppsatta stånden längst kajen. Lilian smakar på köttet som smakar konstigt. Hundkött påstår hon och jag tappar matlusten. Då båten lägger till är den överfull av passagerare. Vi hittar en plats på däck, en amerikansk turist tappar tålamodet och skäller högljutt

på biljettkontrollören. Det är skitigt och stopp i toaletterna förhållandena på båten är vidriga. Vi försöker att göra det så bekvämt det nu går på däck under vår bänk till natten. Det kan inte vara mänskligt att frakta människor på detta sätt? Båtdäcket är hårt att sova på. Natten blir lång. Båten rullar och kränger kraftigt. Någon sömn blir det inte.  

 

 

Onsdagen den 29/4

 

Vi kommer fram till Papeete kl.5 på morgonen. Mörbultade och frusna hoppar vi in i en liten buss tillsammans med några ungdomar som kör oss till centrum av stan. Ungdomarna har ingenstans att bo och tycker att vårt gamla hotell Thaiti strax utanför stan är dyrt, så vi skils åt. Tar en taxi till hotellet och stupar i säng. Sover en stund och sedan in till stan för klädtvätt. Allt är smutsigt. Äter en sen lunch och träffar uppsalagrabben vi hade träffat på Bora Bora för en pratstund, sedan hem till hotellet för vila och middag i hotellets vackra matsal, sedan en kopp kaffe vid poolen till en under bar solnedgång över ön Morea.

 

  

Torsdagen den 30/4.

 

Valborgsmässoafton. Vi saknar den svenska våren. Efter frukost tar vi oss till den Svenska konsulatet och läser gamla tidningar. Vi försöker även att byta ut våra utlästa gamla böcker , men inget finns att läsa. Ingen svensk verkar vara anställd här. Passar på att äta lunch och sedan hem till hotellet för att bara njuta, äta gott i vår fina matsal, ta en grogg i vid poolen och bara njuta.

 

Fredagen den 1/5.

Avresedag.

 

 Mot USA och Kalifornien                    Back                            Hom