Minnes  resenärerna  

 

Återvändarna på UN-basen i Naqoura

 

UN förläggningen i Naqoura

Lilian i Tyr

Med blick mot Israel

Skyttenästet i Beiruts centrum

Mats på Cornichen

Lilian i Shatila

Flyktring läger i Bekaadalen

 

 

Till mina stora bilder

Till start

 

To pictures

 

Resan till Libanon

Jag hade länge tänkt att det skulle vara intressant att få återvända till Beirut eftersom jag hade så ljusa minnen från min FN-tjänstgöring på Cypern i mitten av 60-talet.

I januari damp det ner ett brev från resebyrån AA-travel. De skulle arrangera en resa till södra Libanon och Beirut så vi anmälde oss på stört.

Lördagen den 13-april samlades vi 18 resenärer på Arlanda fulla av förväntan. Vi såg fram emot att få återse de ställen vi hade vistats på för mer än 25-år sedan.

Sent på natten i ihopklämda i en liten buss kom vi fram till vårt hotell Elissar i Tyr som låg utefter strandpromenaden. Hotellet hade nog sett bättre dagar. Den ovana personalen visste nog inte riktigt vad de skulle ta vägen. Nästa dag såg vi oss runt i staden med en lokal guide som visade oss de största sevärdheterna. Staden hade en riktigt mysig hamn där många fiskare höll till. Omgivningarna var annars ganska skräpiga och på en del håll tippades soporna direkt i havet.

Vädret var varmt och skönt, några av oss passade på att bada.

På kvällen åt vi mezze på en stor restaurang i närheten.

Följande dag tog oss vår buss med en lokal guide till dom Svenska FN-förläggningarna och posteringarna. De hade ju varit ganska få och haft en utsatt position längs gränsen. I huvudsak hade svenskarna haft underhåll och sjukvårdsuppgifter . Den stora villan i byn Jwaya som en del av svenskarna hade bott i nära gränsen var i dag helt urblåst. Vi fortsatte sedan längst gränsen och gjorde ett uppehåll vid ett Iranskt Resort med Anatolla Komeni ondska blickar riktade ut mot Israel. Som avslutning på utflykten fick vi besöka FN-förläggninen i Naqoura. Dagen avslutades med en trevlig middag på en stor restaurang vid havet.

Vår buss körde oss sedan till Beirut men först lite jättegoda apelsiner som vi fick plocka själva direkt från träden och ha som matsäck

Följande dag i Beirut var det kallt. blåsigt och regnskurar. Mellan skurarna tog vi en promenad längst Hamra gatan men först ett besök på turistministeret där vi försåg oss med en bristfällig karta. Vi fortsatte sedan vår promenad till gatans slut där vi blev stoppade av en soldat som hade spärrat av trottoaren Soldaten visade oss hur vi skulle gå för att komma till Martyrernas torg. Det blev en sorglig promenad. Det var inte staden Beirut som jag mindes från mina två besök på 60-talet. Alla barer och nattklubbar med massor liv hade försvunnit. Soukkvarteren med sitt myller av butiker var bortsopade och istället hade det byggds enorma gallerior med lyxbutiker. Det var tomt och ödsligt. Även restaurangerna gapade tomma. Martyrernas torg var en stor ruinhög. Vi åt en god lunch på en restaurang vid havet där vågorna i blåsten slog in mot resturangens fönster. Det var få gäster här och vi fick en förstklassig service. Restaurangen hade funnits kvar sen 1963 och överlevt. En bred motorväg hade byggds längst stranden och snörde av staden från den vackra strandpromenaden som ofta kantades av taggtråd och bråte längst havet. Att ta sig över vägen var förenat med livsfara. Att vandra omkring i stan var ganska bökigt ofta fick man ta gatan till hjälp för att komma fram. Massor av bilar står parkerade huller om buller.

Vädret är fortfarande dåligtdå vi ger oss i väg nästa dag med buss och guide till Bekaadalen där vårt första stopp blir ruinstaden Aanjar som byggdes upp mellan år 661 till 750 i det islamiska väldet som härskade här. Blött och lerigt bland ruinerna så våra skor växte till platåhöjd. Vårt nästa stopp blev Baalbek. Nästan en övermäktig känsla av hur kunde man bygga dessa enorma tempel av sten utan dagens hjälpmedel för 2000 år sedan?

Trötta av alla intryck och upptining av våra frusna kroppar fick vi en god lunch med nybakad gott bröd på en restaurang i närheten. Utflykten avslutades med vinprovning och nu började min mage att ge upp. Jag hade inte känt mig riktigt bra den sista tiden så nu måste magen vila.

Nästa dag efter en orolig natt känner jag mig ganska bra. Lilian hade mått bra hela tiden trots att vi hade ätit samma mat. Vädret är fortfarande regnigt och ganska kallt. Nu blev det en riktig långpromenad mellan skurarna. Vi går strandpromenaden i hela dess längd förbi Duvklipporna som är Beiruts ansikte mot världen. Kl.19  träffas i receptionen för att äta middag men få av oss har ingen lust. Jag ,Lilian och Kristina går på en närbelägen restaurang. Matlusten  var helt borta.

Sista dagen i Beirut. nu kändes det bättre. Får i mig några rostade brödskivor till teet. Vädret likadant som tidigare. Vi bestämmer oss för att besöka något flyktingläger i utkanten av södra Beirut. Efter sedvanligt prutande för vi åka med en civil bil. Chauffören är nyfiken och frågar varför vi vill besöka flyktinglägren? Av nyfikenhet svarar vi. I utkanten av Shatila stannar han och vi får stiga av. Chauffören pekar åt vilket håll vi skall gå. Då vi kommer in i lägret är det en annan värld vi möter. Fattigdom och misär.Grönsaksmarknaden dinglar av överflöd. Ingen bryr sig om oss. Inga tiggare eller hundar som stör. Jag kan fotografera utan huvudskakningar och det känns tryggt att vandra omkring. De enda som vill påkalla vår uppmärksamhet är obeskrivliga rishögar till taxi. Härifrån går ingen taxi till stan, så vi får vandra ner till Movenpick hotell. Taxin hem kördes av en kristen chaufför som under resan berättade att de där muslinerna var ett riktigt pack.

På kvällen åt vi en gemensam middag på en pizzeria i närheten. Thomas Bergqvist från Järvsö tog fram gitarren och underhöll oss med egna texter färgat av humor, distans och många skratt från ett långt FN-liv.

Klockan 1.30 på natten lämnade vi Beirut.

Ett utryck som jag hade hört många gånger är att man inte skall återvända, det hade gått för lång tid och nästan allt var förändrat.

 

Måndagen den 22/4 medelade UD att man inte rekommenderade turistresande till Libanon.

Mats och Lilian

 

 

Dom brede pojkarna i Iwaya

 

Thomas Bergqvist från Järvsö underhåller

Tryck på bilden