Resan till
landet som inte finns
Så står Anders där i blå basker tillsammans med
Rolf, Hasse, Bengt, Stig och Beatrice på Arlanda och
väntar. Efter nära fyrtio år skulle vi återvända
till det delade norra Cypern.
Anders resebyrå hade ordnat allt. Det går
smärtfritt, i Istanbul där vi måste byta plan
tillkommer Mats och Marianne, Karl-Åke och Hanne.
Anders resebyrå har i många år arrangerat
minnesresor till Norra Cypern för gamla
FN-soldater. Det har varit lite krångligt att komma
dit då luftrummet över Norra Cypern är stängt för
samtliga länder som inte godkänner Turkiets
övertagande.
I mitten av 60-talet blev motsättningarna så stora
att Storbritannien i egenskap av garantimakt
över Cypern vände sig till FN för att få slut på
konflikten då den höll på att få internationella
proportioner. Tusentals FN-soldater från många
länder skickades ner för att gjuta olja på
konflikten och under ett tiotal år kunde lugnet
upprätthållas.
År1974 stödde Grekjuntan en stadskupp mot Cypern
president Makarios som lämnade landet. Avsikten var
att Cypern skulle införlivas med Grekland. Detta
föranledde Turkiet att intervenera den
nordöstra delen av Cypern för att skydda den
Turkcypriotiska befolkningen som under århundraden
hade trakasserats av den Grekcypriotiska
majoriteten. I praktiken delades ön och Turkiet
förklarade Östra Cypern som delstat.
Fyllda av förväntan landar vi ganska sent på den
nybyggda flygplatsen någon mil öster om Nicosia.
I slutet av april 2006 är det grönt och sommaren är
på gång . Vårt hotell strax norr om Salamis är
enkelt och har anslutning till stranden . Utsikten
mot det spegelblanka havet tidigt på morgonen väcker
minnen från min FN-tjänstgöring 40-år tillbaka. Lång
tid har förflutit och det känns som man har kommit
till ett nytt land. Omgivningarna runt vårt
hotell har skräpats ner och övergivna huskroppar
står som minnesmonument från konflikten.
Vi tar en promenad längst stranden
mot ruinstaden Salamis och passerar ett förfallet
campingläger där en rostig grind står öppen mot
stranden. Jag blir nyfiken och går för att stänga
grinden. Plötsligt kommer en man ut från
”skräphögen” ropar på sin kvinna och bjuder oss på
te. Han berättar för oss om konflikten 1974 då många
unga turkar flydde landet och nu började återvända.
Bristen på billiga bostäder gör att många bor på
detta sätt här.
Anders vår reseledare tar oss
till Famagusta den gamla Turkiska staden med sin
imponerande medeltida stadsmur. Minnet av den
fattiga befolkningen och misären där familjer bodde
i jordhålor och skjul nära stadsmuren träder fram.
En
metamorfos har skett, staden
sjuder av liv och byggkranar. I stadens norra
utkanter har en helt ny stadsdel vuxit upp. Trots
att landet Östra Cypern inte finns letar sig många
turister hit på egen hand, framför allt från
moderlandet Turkiet. Utvecklingen har gått vidare
utan grekernas inblandning och riskvilligt kapital
pumpas in för uppförande av husbyar överallt. Landet
sjuder av byggaktivitet.
Carl Gustav camp där jag hade tjänstgjort i under
två bataljoner var nu helt inlemmad i
stadsbebyggelsen. I dag en Slovakisk FN förläggning
som har till uppgift att bevaka stilleståndsgränsen
och den döda staden Varosha.
Vi besöker Kantara borgen 700 m.ö.h. där vi får en
vidunderlig utsikt över Karpazhalvön. Vår
busschaufför verkar vara lite ”självmordsbenägen” i
trafiken men utflykten gick bra.
Utflykten längst ut till St. Andreas klostret var
min resas höjdpunkt. Den magnifika stranden längst
sydkusten var fortfarande orörd .En liten restaurang
med några övernattningsstugor hade etablerat sig i
Pinjeskogen och vi får en underbar måltid i det fria
efter badet. Veckan avslutades med besöket i Kyrenia
med sin medeltida hamn omgärdad av restauranger och
en mäktig borg. Klosterruinen och bergsbyn Bellapais
ger oss ett oförglömligt minne från resan till
landet som inte finns.
Mats
Till startsidan
