En dag i slutet av sommaren såg vi
att Albatross resor hade en resa till Iran. Jag har många gånger drömt över
världskartan. Persipolis, Timbuktu, Cassiquiare
kanalen i Amasonas hade lockat min fantasi, och nu
kunde en av platserna bli verklighet.
En gråmulen dag i mitten av
november gav i oss i väg med flyg över Iran till
Doha i Qatar och sedan flyg tillbaka till Teheran?
Redan i flygplatsen fick
Lilian problem med huvud-duken som inte ville ligga
kvar. En hjälpsam medpssagerare kom fram med ett
spänne som hon kunde fästa duken under
hakan.
Staden Teheran insvept av smogg
med 16 milj. invånare De närliggande
snötäckta bergen ser vi inte ett dugg
av. Trafikkaos nästan hela dagen. Att korsa en gata
på ett övergångsstället var förenat med självmord. De flesta bilarna
var av Franskt härkomst men av äldre modell. Mängder
av gula taxi på gatorna. Staden
var lite nergången förutom alla fina bankbyggnader.
Många husbyggen stod stilla.
Iran lider av väsvärldens restriktioner. Trots
mullornas styre har utvecklingen gått vidare. Landet
har ett väl utbyggd infraskruktur med motorvägar,
elnät och ett modernt gatunät av västerländskt
standard. De vackra palatsen och
trädgårdarna har fått stå kvar. Överdådigt smyckade
moskér påminner om religionens makt där statens och
Shias lagar är ett.
Första dagen kunde ha börjat
bättre. Missförståndet om vi hade hel eller
halvpension skapade förvirring. Många av oss växlade
till sig för mycket. Svenska pengar gick alldeles
utmärkt att växla till Iranska och många av oss hade
köpt dollar eller euro i onödan.
Efter två dagar i huvudstaden ger
vi oss väg mot städerna Kashan och Isfahan. Vår
busschaufför dukar upp kaffe och te med kakor som han
säljer vid varje toastopp. Bussresan blir aldrig
tråkig då vår guide som har en behaglig röst, är
tydlig och har massor att berätta. Vår busschaufför
kontrolleras av stationer längst vår väg där han får
en stämpel i sitt block som bevis på att han inte har
kört för länge.
Efter besöket i Kashan gör vi en
liten avstickare till staden Abyaneh 2300 övh. som är
en av Irans äldsta städer med endast 300 inv. Vi tar
in på ett bra hotell ganska sent på kvällen i
Isfahan och får
en god middag längst upp med utsikt över staden. Här
stannar vi tre nätter. Staden Isfahan ligger längst
Zayandeh-floden och har flera berömda broar, många
parker, moskèer och palats.
På morgonen då vi är på väg till
Yszd får vår busschaufför böter, vår buss har stått
för länge utanför vårt hotel.
Staden Yazd är en av Irans
varmaste plats på sommaren. Staden ligger på randen
av den stora öknen som upptar en stor del av landet.
Här stannar vi två nätter och njuter av alla
sevärdheter.
Mot Shiraz men först en titt på
världens äldsta cypress. 4000 år sägs det. Jättestor
var den. Vi besöker även forntidsstaden Pasargadae
med kung Kyros gravkammare ute på en blåsig sätt.
Ganska sent kommer vi fram till Shiraz. Här har vi tre nätter
framför oss på ett bra hotell.
Redan nästa dag ger vi oss i väg
till ruinstaden Persepolis. Resans höjdpunkt.
Huvudstad i Akmenidernas imperium (ca 550-330 f.Kr).
Staden Shiras verkar vara mer
välmående än dom städer vi tidigare hade besökt. Att
ta en kvällspromenad i stan kändes tryggt och inga
tiggare fanns i städerna vi hade besökt. Manns-samhället skilde hårt på var män och kvinnor
kunde umgås. På busshållplatsen satt kvinnorna
för sig. I bussen satt männen längst fram och
kvinnorna längst bak.
Efter besöken på Shiras UNESCO:s
berömda trädgårdar och Moskéer bär det hemåt. Vi
hade under resan fått en högskolekurs i Persisk och
Iransk historia och dessutom lite överkurs i mat.
Att dillen efter en dag smakade bäst och hur
det gröna gräset som odlades här kunde stoppa
världssvälten.
Det hade varit en mycket bra resa
som vi varmt kan rekommendera. Våra huvuden är
fullproppade av all kunskap vi hade fått från vår
svenska guide Katarina.
Mats och Lilian
