Mats och Lilians resor och äventyr.
Franska
Polynesien.
Mottagandet på flygplatsen
i Paapete ger oss en föraning om paradiset då en ung Polynesiska
välkomnar oss med en
doftande Jasminkrans.
Vi hade lämnat Sidney sent på torsdag eftermiddag och nu landat
torsdag morgon!
Ännu i dag fattar jag inte mentalt hur det har gått till?
Huvudön Thaiti är grön, skräpig och frodig. Människorna är stolta
och krusar ogärna turister. Kvinnorna har en central roll i samhället
och fiskmarknaden i centrala Paapete är en upplevelse.
Vi har haft tur och hittat ett ganska billigt ( ca.500:-/natten)
hotell nära havet som har enorma snäck- takkronor hängande i
palmbladstaken och en solnedgång mot ön Moorea, lika förtrollande
vacker som beskrivningarna i Bengt Danielssons böcker.
Här kan man leva billigt om man nöjer sig med maten från dom otaliga
små rullande bilköken som
på kvällarna samlats nere vid hamnen bland alla till en del uppgivna
jorden runt seglare. I övrigt är det ganska dyrt.
Bora Bora
Vi lyckats tränga till oss en plats på däck på ett rostigt
lastfartyg bland mängder av hemvändande öbor . Det är påsk och dom
flesta som jobbar i Paapete har fått några lediga dagar. Det fläktar
ljummet och ungdomarna spelar och sjunger till sent på natten.
Efter en lång vaken natt kommer vi fram till Bora Bora. Fartyget har under natten
angjort flera öar och lämnat gods och passagerare. ”Världens vackraste ö” om man får tro reklammakarna. På avstånd kanske men inte på nära håll.
Den bofasta befolkningen på ön tycks lida och sakna det mesta.
Vi lyckas få tag på ett rum hos Guy ,
som på äldre dar ”rymt” från kockjobbet i Marseille och startat
Yacht Club De Bora Bora med några tillhörande uthyrnings bungalows. Den
Franska restaurangen har blivit något av ett kultställe för
Jordenruntseglare. Restaurangens tak har nödtorftigt lagats efter den
senaste orkanen, och är täckt av gästande båtvimplar från hela
världen. Under bryggan har Guy en sump med rockor , sköldpaddor och
några småhajar till riktigt färsk middagsmat.
Ur vår dagbok:
Efter frukost på bryggan hos Guy blir vi tvungna att åka till by apoteket och få något som
hjälper mot Lilians variga sår på benen. Lånar Guys rostiga cyklar och ger oss
i väg. Efter post och apotek besök fortsätter vi mot södra udden
där det finns en fin badstrand. Jag är nyfiken som vanligt och har sett på min karta sett att det går
att gena över ön nära den världsberömda baren Bloody Mary`s, där
massor av berömdheter har skrivit sina autografer vid ingången. Vi
kommer överens om att träffas på andra sidan.
Vägen är brant och blir allt sämre. Då jag till slut helt urpumpad
kommer upp på krönet ser jag en schäfer med rest ragg komma mot mig.
Jag ser ingen flyktväg ,letar frenetiskt efter en käpp eller något
annat att skydda mig med, men hittar inget. I panik kastar jag mig upp
på cykeln och mer genom buskar och snår där jag trodde att stigen
finns. Den rasande hunden kommer ikapp och försöker hugga mig i benen.
I ren desperation kastar jag mig av cykeln och går till motanfall, och
skriker allt vad jag förmår. Schäfern tvärstannar och snopet bara
skäller. Något liknande hade den nog aldrig upplevt. Mycket
försiktigt samlar jag i hop mina prylar och tar mig i genom den taggiga
snårskogen, över en gård med lösa grisar och höns till vägen på
andra sidan. Blodig, chockad och helt urpumpad möter jag Lilian.
Vi tar en lugnande drink i baren på lyxhotellet Marara i närheten.
Några Japaner kommer undrande fram och frågar varifrån vi
kommer?
Raiatea.
Vi har ringt och bokat ett rum hos madame på Raiatea. Madame kommer från Iran och är gift med en betydligt yngre vietnames.
Madame
äger ett vackert beläget guesthouse med en hjärtformad swimmingpool i
en miljö som påminner om Norge. 300 kronor dygnet med helpension ink. medföljande vietnames är billigt.
Här har vi några sköna dagar med båtutflykter till bad-öar (Motu)
på revet där det är ett fantastiskt undervattens liv med både
närgångna hajar och giftiga fiskar. Madame skickar med lunchkorg och vietnamesen lägger sig i skymundan och väntar på oss så länge vi
vill stanna.
En kväll efter en dag på revet undrar madam om vi inte har lite snyggare
kläder med, hon vill bjuda oss till en fest på skolan i byn. Vi piffar
upp oss så gott det nu går och hänger med.
Vietnamesen kör oss till festen och får vänta utanför, medan vi bjuds på
drinkar, samt att vi får hälsa på den gästande ministern från Frankrike. Detta
är en stor händelse på ön. Alla dom viktiga personerna på ön är där och
festklädda. Ministern går runt, hälsar och skakar hand med alla
betydande. Madame får också skaka hand och Lilian får en igenkännande
nick vid handslaget? Vi känner oss plötsligt som mycket betydande
personer. Ministern översköljs av blomsterkransar som nästan går upp över
ögonen.
Festen fortsätter med att och unga kvinnor dansar och bjuder upp till
en erotisk föreställning. Kvinnorna bjuder upp männen till stor
munterhet och alla lever med till sent fram på natten.
Den Polynesiska
festen, musiken och dansen som kvinnorna utför är ett oförglömligt
minne.
Vi lämnar Raiatea med saknad för här hade vi upplevt drömmen om
Söderhavet.
Pictures
