Lilian med vy mot Knysna utefter Garden Road

  

  

  

 

Durban

 

 

 

  

 

Drakensbergen

 

 

 

 

 

 

                 Naturreservatet  Itala

  

  

  

  

 

 

 

     " Guds fönster"

  

 

 

Åter Startsidan

 

Till Stora bilder

 

 Sydafrika

  Vårt plan nuddar plåttaken över det oändligt stora kåkgettot runt flygplatsen. Det är den 30 december och högsommar. Med min sambo Lilian har vi lämnat vintern på norra halvklotet efter nära ett dygns resande. Vi känner oss lite uppskakade av innehållet i flygbladet som vi hade fått på flygplatsen i Johannesburg där dom varnar oss för den höga brottsligheten i landet.

Efter några dagars nyårsfirande i Kapstaden hyr vi en bil och ger oss i väg mot Goda Hopps udden. Vänstertrafik och fri fart känns ovant. Biluthyraren hade varnat oss att inte stanna för okända utefter vägarna och det känns lite skakigt.

I närheten av Goda Hopps udden blir vi stoppade av en babianflock som har samlats på vägen, dom mest försigkomna hoppar upp på biltaket, sticker in sin långa armar genom sidorutorna och försöker grabba tag i allt löst de kan komma åt. "Var det de här som flygbladet hade varnat oss för?"

 Uppskakade av "överfallen" dränker vi upplevelserna på vingårdarna runt staden Stellenbosch.

Vi märker ganska snart att det är billigt och lätt att få rum, maten är god och människorna vänliga. Kustvägen upp mot Port Eliszabeth är bitvis mycket vacker, det är grönt och frodigt längst hela kusten, bara några km. inåt landet är landskapet kalt och kargt. Centralorten Knysna utefter Garden Road är med sina vackra omgivningar en riktig turistfälla, där vi efter en del besvär lyckats få ett enkelt rum då nästan allt var fullbokat.

 

 Utefter vägen in mot flygplatsen i Port Elizabeth står det mängder av arbetslösa unga män i flera km.och demonstrerar. Det känns tungt att se och vi undrar hur länge dom har tålamod att bara demonstrera? Det känns skönt att få lämna bilen och hetsen på vägarna och ta flyget till Durban.

Efter några dagars vila i det varma och fuktiga Durban hyr vi bil och fortsätter genom ett grönt böljande landskap inåt landet mot Drakens bergen och Np. Cathedral Peak. Folket här är fattigt och bor i enkla hyddor i små byar. Så fort vi stannar utefter vägen kommer tiggande barn springande från ingenstans. Naturen i Nationalparken Cathedral Peak nära gränsen mot Lesoto bjuder oss på oförglömliga och storslagna naturscenerier. 

Vår resa fortsätter genom Boerland norrut till naturreservatet Itala, en jättestor dal med mängder av djur. Det känns som om vi hade kommit till Edens lustgård. Efter att ha bokat in oss på lodgen tar vi en biltur på egen hand. Plötsligt står en Noshörning med en liten unge några meter framför oss. Med darrande hand försöker jag få i gång videokameran. Noshörningen står stilla och bara glor på oss. Mitt hjärta bultar, tänker den gå till anfall? Fumlar med växelspaken men hittar inte backen, så vänder den plötsligt och fortsätter in i bushen.

  Swaziland

En arrogant tjänsteman vid gränsen till Swaziland behandlar oss nedlåtande och godkänner på nåder vårt besök i landet. Utefter vägen genom landet ser vi riktig missär. Människorna bor i fallfärdiga rishyddor, och så fort vi stannar blir vi överfallna av tiggande barn.

Regn och åter regn, National Parken Milwane känns som ett grönt fuktigt helvete. Vi får övernatta i en mörk fuktig hydda i närheten av ett sumpigt vattenhål där några orörliga flodhäst öron sticker upp över vattenytan. I ett stort träd har en fågelkoloni slagit sig ner och med sin avföring färgat trädet nästan helt vitt och det luktar sump. Personalen på campen verkar inte vara särskilt turistvänliga. Ett medelålders par från Schweiz som har bilat genom Afrika har ofrivilligt hamnat här i väntan på en reservdel till sin trasiga bil. Kvinnan pimplar vin och deprimerat ragglar omkring med en vinflaska i handen.

 Över en lägereld i mitten av campen hänger en gris på spett som hennes man ofrivilligt vaktar. Han upptäckte att ingen brydde sig om grillningen och för att rädda middagsmaten känt sig tvungen att vända på spettet och nu var han fast. En Vårtsvinshanne går lös på campen och gör hotfulla närmanden mot Lilian tills en camp vakt bryskt kör i väg djuret med en lång käpp. På kvällen vid lägerelden uppträder en lokal dansgrupp och vi får en känsla av det riktiga Afrika.

Att återvända till Sydafrika känns nästan som att återfå friheten. Vi hade känt oss utlämnade och av en viss laglöshet under hela vistelsen.

Färden går vidare längst Blyde River Cayon där vi får en svindlande vy från "Guds fönster" 1000möh. långt in mot Kruger Park

Mitt på dagen checkar vi in till Kruger Park och får dom nödvändiga instruktionerna om hur vi skall bete oss samt att våra övernattningsbokningar blivit bekräftade och vägkartor. Nu ett nytt äventyr. Vi kör omkring i parken under fyra dagar från tidig morgon till sen kväll och ser mängder av djur. Vi tar oss runt i vår bil helt på egen hand och känner oss som dom första "upptäckarna" En av dom mer spännande upplevelserna var mötet med buffelhjorden en tidig morgon. Att möta dom enormt kraftfulla djuren med sina stora horn på vägen bara några tiotal meter framför vår bil får oss att plötsligt tänka på cargo flyg hem.

Som avslutning på vår Afrikaresa besöker vi jättestaden Johannesburg. Vi hade förberett oss noggrant  för att inte villa bort oss. Vi  hittar Calton In conplexet i centrum där vi parkerar. Som final på Sydafrika resan besöker vi toppen av skyskrapan Top of Afrika 50 våningar upp.

Den händelse som sedan följer är uppskakande. Då vi lämnar Caltonskapan för att ta en promenad på stan dyker en liten grönklädd man med walkie-talkie upp och erbjuder oss skydd. Vi tackar och han hänger på som en igel. Han förbjuder oss gå på vissa gator med varningar om att vi kan bli rånade. En bit upp på affärsgatan får vi ytterligare en livvakt i hälarna, trotsigt viker vi av in på en av dom "farliga" gatorna. Strax dyker en motorpolis fram och förhör oss vart vi är på väg och hur länge vi tänker stanna i stan? Vi inser ganska snabbt att det är bäst att lämna Johannesburg. Händelsen ger en god uppfattning om situationen i Sydafrika. Enorma klasskillnader ,arbetslöshet och hat. Vi hade haft ögonen på oss och det fick inte hända en turist något före omröstningen till OS misstänkte vi.

I övrigt var folket mycket vänliga och hjälpsamma på alla sätt. Det är välordnat och lätt att resa runt i landet. Vi hoppas att få återvända till dom välordnade Naturreservaten trots den uppskakande upplevelsen sista dagen .

Mats och Lilian