Tryck på bildens kameror och du får stora bilder

 

 

 

På egen hand till St.Catherin.

 

Plötsligt helt överraskande dyker vägspärren upp i öknen, mängder av oljefat tycks helt spärra vägen. Poliserna och soldaterna vid vägspärren är vänliga. De kollar noggrant våra pass och frågar vart vi är på väg, samt det kort på arabiska som vi hade fått av biluthyraren. Sedan vinkar de av oss och vi får fortsätta.

Vi hade trotsat resebyråns bestämda råd att det inte är lämpligt för oss västerlänningar att hyra bil då det kunde uppstå problem? Resebyråernas egna turer måste alltid ha en Egyptisk guide med på sina utflykter. Lockelsen att upptäcka på egenhand hade varit starkare. Vägen mot staden Dahab är i fint skick och det är nästan ingen trafik. Det går upp för oss att vi är nog en av dom få civila fordon här. Den sterila öknen är med alla nyanser från mörkt brunt till just bege påminner om en ödslig planet helt utan växlighet. Det är fascinerande och mycket vackert att färdas mellan dom höga öken bergen.

Efter fyra vägspärrar är vi framme i staden Dahab där vårt mål är att få dyka och snorkla i The Blue Hole. Den sista vägstumpen fram till hålet är nästan oframkomlig med en vanlig bil. Intresset av att bygga en bilväg väg är dock obefintlig då uthyrning av kameltransport den sista biten ger många arbetstillfällen till ortsbefolkningen.

The Blue Hole var för mig en liten besvikelse. Förvisso fanns det gott om småfisk och vackra koraller men dom stora fiskarna lyste med sin frånvaro. Det är trots allt en häftig upplevelse att få glida ut över ett bråddjup på nära 200 m. och få en känslan av att sväva i rymden.

Vår resa fortsätter sedan västerut in i öknen mot St. Catherin. Det snustorra och storslagna landskapet skiftar från bege till mörkt brunt och här och var ett ensamt Aukasia träd. Här bor Beduinerna i gråa små hus och vad dom lever av är för mig en gåta.

Hotellet i byn St. Catherin  är billigt. Dubbelrum med middag och frukost för omk. 200:- . På natten sover vi gott i den kyliga bergsluften.

Tidigt på fm. nästa dag har mängder av turistbussar invaderat parkeringen vid Klostret Sant Chaterin . Klostret är bland världens äldsta och härstammar från 600-talet. Redan på 200-talet vallfärdade kristna pilgrimer till platsen som förknippats med Moses och  Israels folks uttåg ur Egypten. Moses brinnande buske som finns inne på klosterområdet anses vara en avläggare från den riktiga busken är kraftigt deformerad av besökare som har nypit en bit av den. Den överdådigt smyckade klosterkyrkan och de sevärda Ikonerna i kloster museet är en skatt för den kristna religionen. Bara vissa delar av klostret är öppet för besökare.

Fram på dagen beslutar vi oss för att ta kamelstigen som börjar här upp på  berget Gebel Mosa (Mt.Sinai) som är Egyptens näst högsta berg 2285 möh.  Det blir en ganska jobbig promenad där de sista 700 trappstegen nästan tar musten ur våra otränade ben. Som tur är finns det med jämna mellanrum små Beduinserveringar där vi kan stilla vårt energibehov. Väl på toppen, där enligt bibeln Moses tog emot stentavlorna med tio guds bud från gud, möts vi av ett litet kapell och av en hänförande utsikt över södra Sinais bergiga landskap. Tillsammans med några turister, som har tagit sig upp under dagtid, pustar vi ut i den kalla Januari blåsten. Många turister befolkar toppen under tidig morgon och vid solnedgång för att uppleva bibelns berättelser i soluppgången. Det lilla kapellet som har byggts på toppen är endast öppet under förmiddagen och något skydd för den kalla blåsten kan vi  inte få där.          

 

   I skymningen är vi åter i St. Catherin och färden  i genom öknen till Sharm el Sheikh blir en mardröm i mörkret. Egyptiska bilförare tänder ogärna fordonets belysning.

Vi kom hem till slut efter en oförglömlig utflykt.

 

                               Hem                             Index