Resan till Kalgoorlie

  Efter bestigning av västra Australiens högsta berg Bluff Knoll och Wave Rock klippbesök ger vi oss i väg.

Höger eller vänster? Vägen till höger är asfalterad och går genom bebyggda trakter och är fem mil längre. Den till vänster är grusväg  och går 20 mil genom ”ingenmans land” . Äventyrslustan tar över. Fulltankade på både vatten och bensin tar vi till vänster. Efter någon mil delar sig vägen. Enligt vår karta skall det bara finnas en väg. Vi tar den till vänster då vägriktningen tycks peka åt rätt håll. Vägen blir allt smalare och dom två hjulspåren fyllda med mjuk sand blir allt djupare, ett motorstopp skulle vara ödesdigert. Vår framfart river upp dammoln som tycks hänga kvar i den heta stillastående luften hur länge som helst. Vi känner oss helt ensamma då vi inte ha mött eller sett någon civilisation på flera timmar. Tänk om vi har kört fel?

 

Lättade över att slippa en kvalfull död kommer vi till slut fram till den forna guld-grävarstaden Coolgarie. En spökstad med en pampig järnvägsstation från sekelskiftet och med en enormt bred gata i genom. Tanken var att häst och vagn enkelt skulle kunna vända.

Efter ytterligare någon mil är vi i guldstaden Kalgoorlie.

Staden liknar en kulisstad från början av seklet i någon Vilda Västern film. Huvudgatan genom staden är kantad av låga gamla byggnader från stadens glans tid i slutet av 1800-talet med hotellnamn som Palace hotel, Exchange hotel, Metropol hotel osv., i dag turistfällor med lättklädda damer i barerna som försöker återge en bekymmerslös tidsanda då lycksökare från hela världen samlades här.

Vi hyr in oss på Palace hotell för 60$. Dyrt med tanke på den usla standarden.

Det är fredag och fredagssalvan skall gå i världens största dagbrottsguldgruva i grannstaden staden Boulder. Vi skyndar oss dit och får se ett enormt stort hål i naturen. Såret i jordskorpan är 1,5 km brett och 4,5 km långt och 280 meter djupt. Lastbilarna ser ut som små myror i jättegropen där guldet utvinnes genom lakning. Salvan blev en dov knall och så var allt över. En antiklimax upplevelse (även det en upplevelse), och nu skulle allt damm efter salvan lägga sig under gruvarbetarnas helgledighet. 

I bushen utefter vägen norr om Kalgoorlie står några rostiga plåtskjul utslängda. Här pågår ett tärningsspel någon timme i kvällsmörkret som är förbjudet i hela Australien utom på denna plats. Spelet heter two up och kan ha jätteinsatser. Tidigare plötsligt rika kunde med ett tärningskast vara utfattiga. I dag är det nog mest för turistnäringen.

 

Besöket i ”staden Kanowna” några mil in i ödsligheten känns beklämmande. Staden som tidigare hade 60,000 inv. är idag helt utplånad. Det enda som vittnar om en tidigare civilisation är en övervuxen järnvägsperrong och en övergiven kyrkogård. Några skyltar visar var stadshotell, kyrka, post och skola låg.

Starka känslor kommer fram vid besöket av den delvis övervuxna kyrkogården där dom flesta gravstenstecken vittnar om en allt för tidig död . Enorma uppoffringar, lidanden och utsatthet som människorna här fick utstå i sin jakt på guld. Klimatet här är nästa omänskligt varmt och endast några enstaka buskar överlever torkan. I början av seklet fraktades allt vatten på kamelryggar hela vägen från staden Perth omk.60 mil bort. Vattnet kunde vara dyrare än guld. Då guldet sinade flyttade invånarna med bolagen till nya och mer lönsamma guldfält. Nu är marken full av små gropar där enskilda lycksökare på egen hand gräver i hopp om en oupptäckt guldskatt. 

 

Australiens sydvästra udde.

 

 

 

Wave Rock

       Exchange hotel Kalgoorlie

   Hungrig känguru

Den övergivna staden Kanowna

 

Världens största dagbrottsguldgruva

 

Tåget till gruvan Boulder